Fru talman! Det hörs ju tydligt att Rolf Dahlberg
inte är entusiastisk inför den här förändringen. Jag
tycker att det vore rimligt att avvakta
erfarenheterna såväl från tillämpningen av den nya
konkurrenslagen som prövning av de ärenden som
finns hos Konkurrensverket och de utredningar
som görs hos regeringen.
Internationella jämförelser visar att i länder där det
är rimligt att jämföra med förhållandena i Sverige
har man inte innefattat skogsnäringen bland
undantagen, trots att det säkert finns
skogskooperation där. Konkurrensverket har
accepterat undantag för jordbruk och
trädgårdsnäring men inte ansett att det behövs för
skogsnäringen. Andra näringar, där man bedriver
samverkan i olika former, kan med viss rätt göra
anspråk på att få sina intressen särbehandlade. Jag
tycker att det här är olyckligt.
En sak är klar, att kooperation och kooperativ
verksamhet, både producent- och
konsumentkooperation, är positiva företeelser, och
de har en gång i tiden kommit till för att främja
konkurrensen.
Men det är också uppenbart att alla former av
kooperativ samverkan inte är positiva eller
konkurrensfrämjande utan snarast
konkurrenshämmande och därmed någonting som
gör det ekonomiska systemet ineffektivt.
Därför tycker jag att jag i sak har starka skäl för
mitt yrkande att man skall göra så små och så få
ändringar som möjligt och avvakta erfarenheterna
innan man gör några förändringar.
Jag vill också markera det Rolf Dahlberg sade om
att vi i ett enigt näringsutskott uttalade oss mycket
positivt för kooperativ företagsform både när vi
antog konkurrenslagen och när vi behandlade
förslagen till ändringar.