Herr talman! Vi behöver ju inte hålla med det vi är
överens om. Men sedan finns det en diskussion om
hur vi skall driva förhandlingarna med EU när det
gäller nästa strukturfondsperiod. Låt mig då börja
med att säga att jag hör till dem som är rätt kritiska till
det utfall som Sverige fick vid den första förhandling-
en. Sverige är ju ett av de länder som ger det största
nettobidraget till EU - inte därför att vi är Europas
rikaste utan därför att vi i gjorde en i mitt tycke gans-
ka dålig förhandling. Vi fick ett väldigt litet återflöde.
Sverige hör till de länder som har det minsta återflö-
det, både i jordbrukspolitiken och i strukturfondspoli-
tiken.
Då är frågan: Hur skall vi reparera detta i nästa
förhandling år 2000? Det är inte lätt. När vi har am-
bitionen att utvidga EU, och därmed ta in fler stater
som behöver strukurfondsstöd och stöd för sin jord-
brukspolitik, samtidigt som vi vill förbättra vår relati-
va position inser alla att vi har en ganska besvärlig
förhandlingsposition. Men den är sakligt korrekt.
Sverige har en BNP som ungefär ligger på genomsnit-
tet för Europa, och det finns inga skäl varför Sverige
skall ha mindre återflöde än likvärdiga länder som
t.ex. Tyskland, Luxemburg, Belgien och Holland.
Dessa länder är geografiskt mycket mindre men har
ändå större stöd.
Det finns ett argument som talar mot oss, nämli-
gen att vi är duktigare än alla de andra. Vi har alltså
mindre skillnader mellan regionerna än något annat
EU-land. Men det kan inte vara ett argument för att
inte vi skall kunna få del av strukturfondspolitiken,
för vi är inte rikare än de andra.
Jag menar att en sådan förhandling bara kan bli
framgångsrik om en så stor del av Sverige som möj-
ligt omfattas av mål 1-området. Det området har fi-
nansierats via ett särskilt anslag, och de andra struk-
turfondsprogrammen finansieras via andra anslag. Det
finns i kommissionen en förståelse för att hålla ihop
de här fyra nordligaste regionerna i Sverige på samma
sätt som det finns en förståelse för att hålla ihop de
nordliga regionerna i Finland. Då tycker jag att vi bör
pröva möjligheten att utvidga mål 6 till att förutom
det som i dag är mål 6 också omfatta de delar av de
fyra länen som ligger utanför mål 6. Det gör det sam-
tidigt lättare för oss att argumentera för större mål 2-
och 5b-områden, som är någonting som vi bör efter-
sträva.
Jag tycker att vi har en mycket sämre ekonomisk
utdelning i form av återflöde än vad t.ex. Danmark
och Finland har. Det är ju ett resultat av den förhand-
ling som fördes 1992/93, som jag nu på något sätt
skall försöka att förbättra 1998/99, i en position där
Sverige samtidigt driver en utvidgning. Jag erkänner
att uppdraget inte är lätt. Men jag tror att det blir
lättare om vi kan få ett större mål 1-område än vi har i
dag.
Det är egentligen den fråga som Helena Nilsson
ställer till mig. Jag vill alltså behålla Interregpro-
grammen, jag vill behålla ett strukturfondsstöd i
samma geografiska omfattning som i dag. Men jag
vill öka återflödet av pengar.