Herr talman! Det är mycket som är nytt. Bara un-
der detta decennium har vi fått en ny arbetsmarknad.
Vi har fått nya arbetsmarknadspolitiska förutsättning-
ar, och vi har delvis fått ett nytt samhällsklimat.
Nämner man orter som Norrköping, Bengtsfors i
Dalsland, Lund, Alingsås och varför inte Arboga, kan
man notera att de har det gemensamt att det har gått
snabbt. Det har drabbat många löntagare. Det har
slagit hårt, inte bara mot företag och anställda, utan
också mot omgivande orter. Dessutom aktualiserar
fenomenet fjärrstyrningens problem.
Jag tror att det, utifrån att det är ett snabbt förän-
derligt samhälle, med massarbetslöshet också i Sveri-
ge, och stora krav på företag och anställda, är viktigt
att fundera över vilket regelsystem vi skall ha fram-
över. Jag nämnde några orter. I den lilla bruksorten
Bengtsfors i Dalsland varslades många, initialt över
500 personer. Det var det USA-ägda storföretaget
Lear Corporation. I Norrköping är det Ericsson, vilket
har poängterats särskilt här. I Alingsås är det Electro-
lux som drabbas. Hundratals personer blir uppsagda. I
Alingsåsfallet är det ett stort dråpslag också mot ett
tidigare gott företagsklimat. Hela staden kommer att
bli drabbad, inte bara de anställda, utan också kring-
verksamheter.
Ett av problemen är att de här företagsbesluten får
allt kortare siktsträcka.
Jag menar att ju större ett företag är och ju fler
som varslas, desto viktigare är det att konsekvenserna
genomlyses och att en förändring av det här slaget
föregås av överläggningar och information.
Självfallet är det i en fri och öppen marknadseko-
nomi tillåtet både att starta och att upphöra med verk-
samheter. För ett småföretag är nedläggning ofta det
enda alternativet när man har kört fast ekonomiskt,
men stora företag med bra vinster har en utomordent-
lig rörelsefrihet när det gäller att välja vilken enhet
som skall läggas ned. Desto viktigare blir då kravet på
information och på att nödvändiga åtgärder för att
möta svårigheterna sätts in.
Jag tror inte att lösningen ligger i mer pengar. In-
terpellanten ivrade för att nya statsmedel skulle utbe-
talas. Jag menar att det är att göra saken alltför enkel.
Jag tror att vi behöver ett nytt näringspolitiskt klimat
med positiva inslag i form av mindre krångel och
byråkrati och en reducering av höga arbetskraftskost-
nader. Inte minst borde skatten på arbete minskas
rejält.
Statsrådet säger i sitt svar att man inte skall för-
ändra den struktur som är på gång, och det är ett vik-
tigt uttalande, men det gäller också hur det då kan bli.
Jag tror också att det finns en del fundamentala fel,
t.ex. att det uppstår flaskhalsproblem så snart några
hundra personer anställs på mellaningenjörsnivå.
Någonting måste därvidlag rättas till.
Jag tror att det som vi framför allt behöver är nya
jobb. Näringsministern sade inte detta tillräckligt
tydligt men kommer säkerligen senare att framhålla
detta. När statssekreterare Nordh var hos oss i ar-
betsmarknadsutskottet sade han att det är nya jobb
som vi behöver och att det gäller att finna förutsätt-
ningarna för det. Då behöver vi ett nytt och mera
positivt näringspolitiskt klimat, med minskat krångel
och lägre arbetskraftskostnader, något som skulle
möjliggöra att företag kan både starta och utvecklas.
Jag tror att det är viktigt att vi främjar just de små och
medelstora företagen, vars närhet är en stor tillgång
som vi inte kan vara utan.