Herr talman! Jag tror att både vi i detta hus och i
Regeringskansliet måste påminna oss denna märkliga
paradox, nämligen att arbetslöshet inte beror på ar-
betsbrist. Det är tre andra brister, nämligen brist på
lönsamhet i företagen, brist på pengar i offentliga
kassor och brist på vår förmåga att organisera arbets-
livet, inklusive arbetsrättsfrågor, småföretagares
krångel och bekymmer och vad det nu kan vara.
Statsrådet Sundström sade att vi för flera debatter
samtidigt. Jag uppfattade att det var ett understate-
ment. Det handlar om ett helt batteri. Det är inte fråga
om någon enstaka företeelse utan om insatser och
förändringar och att ta bort hinder.
Det behövs helt riktigt kompetent arbetskraft. Det
talas om ett kunskapslyft. En dimension som också
behöver påminnas om är omdöme och ansvar även i
sådan verksamhet.
Statsrådet nämnde också att det gäller att vi är
med och driver lönedebatt och arbetsrättsfrågor i ett
Europaperspektiv. Det kan vi behöva. Å andra sidan
finns det en del saker att varna för på arbetsrättens
område. Det har blivit litet för vassa hörn för att den
skall fungera väl. När det gäller lönedebatten har
regeringen, som jag ser det, ännu inte kommit till
någon offensiv. Jag tror att vi behöver en ny syn -
litet gammaldags tänkande. Jag syftar på förvaltarska-
pet. Vi skall investera och bruka mer och inte bara
förbruka och vinstmaximera. En sådan förändring
behöver vi i både arbetsliv, företag och politik. Om
det får ske tror jag situationen skulle bli mycket bättre
i Norrköping, Alingsås och Bengtsfors.