Herr talman! Det föreliggande betänkandet hand-
lar alltså om revision av Regeringskansliet. Varför
frågan om extern revision har kommit upp är väl
allmänt känt. Det framkom ju för ungefär ett år sedan,
och kanske dessförinnan också, att den ekonomiska
kontrollen inte var av den kvalitet man hade förväntat
sig. Den interna revisionen kanske inte har fungerat
riktigt som avsett, och någon extern revision av Re-
geringskansliet har alltså tidigare inte förekommit,
vilket kan te sig ganska märkligt.
Vi delar naturligtvis uppfattningen om behovet av
en extern revision. Vi tycker att det är oerhört viktigt
att en sådan tillkommer. Vi tycker också att det är bra,
som det nu sägs i förslaget, att det är Riksdagens
revisorer som skall genomföra denna revision. Vi ser
också att det är riksdagen som är huvudman för revi-
sionen. Det är alltså riksdagen som ger Riksdagens
revisorer i uppgift att revidera Regeringskansliet.
Innan jag kommer in på vår avvikande mening i
sammanhanget, där vi har reserverat oss, tänkte jag,
för att ge en bakgrund, litet grand diskutera det poli-
tiska systemets legitimitet. Vad som har skett under
senare år är att det politiska systemets legitimitet har
naggats i kanten en hel del. Diverse affärer har gjort
att det politiska systemet har fått utstå en hel del kri-
tik.
Den förvaltningspolitiska kommittén för ett ingå-
ende resonemang om legitimitet. Revisionsutredning-
en har också diskuterat legitimitet och hur den statliga
revisionen skall förbättra legitimiteten för det politis-
ka systemet.
När jag började arbeta politiskt - det skedde inom
kommunal verksamhet - var jag väldigt noga, fak-
tiskt, med att inte följa kommunallagens jävsregler.
Jag tyckte inte att de var riktigt bra. Jag har alltid haft
förvaltningslagens jävsregler som ledstjärna, eftersom
dessa är betydligt skarpare formulerade. När det gäl-
ler kommunallagens jävsregler finns t.ex. begreppet
delikatessjäv inte med. Om vi skall få ett förtroende
för politiker är det oerhört viktigt att vi är oerhört
noggranna när det gäller jävsreglerna, och även när
det gäller vem som skall behandla t.ex. en revisions-
promemoria.
Jag har noterat att Birgit Friggebo, konstitutions-
utskottets ordförande, nu skall bli landshövding. Hon
får då kanske anledning att studera förvaltningslagens
jävsregler litet närmare. Då kanske hon förstår skill-
naden mellan kommunallagens jävsregler och för-
valtningslagens och även varför vi som politiker kan-
ske i större utsträckning bör använda oss av förvalt-
ningslagens jävsregler.
Det är intressant att konstatera att just Birgit Frig-
gebo sitter i Revisionsutredningen, som har lagt fram
förslaget i ett delbetänkande, samtidigt som hon också
sitter som ordförande och behandlar frågan i konsti-
tutionsutskottet.
När det sedan gäller revisionens avlämnande -
vem som skall ha revisionsberättelsen eller revisions-
rapporten - tycker jag det är ganska naturligt att den
instans som ger uppdraget, dvs. riksdagen, också skall
få revisionspromemorian på sitt bord - för att vi här
skall kunna behandla den, med den motionsrätt som
skulle följa.
Revisionsutredningens förslag innebar att rappor-
ten skulle stanna hos revisorerna och möjligen kom-
municeras med regeringen. Vid behov skulle riksda-
gen få ta del av den. Jag tycker inte att det är särskilt
bra. Jag tycker, och det skrev jag i mitt särskilda ytt-
rande, att riksdagen naturligtvis borde få den på sitt
bord.
När Revisionsutredningens delbetänkande gick ut
till remissinstanserna skrev faktiskt Svea hovrätt pre-
cis samma sak. Man skriver: "Utredningen föreslår att
riksdagens revisorer skall ta ställning till regerings-
kansliets årsredovisning. Samtidigt påpekar utred-
ningen att riksdagens revisorer vid behov kan vända
sig till riksdagen eller regeringen - - -. Den här lös-
ningen framstår som defensiv och svag när det hand-
lar om en viktig demokratisk kontrollfunktion."
Så skriver alltså Svea hovrätt, som borde vara nå-
gonting av expert på området.
Vi är som politiker inte tillräckligt känsliga, skulle
jag vilja säga, när det gäller att uppfatta hur folk ser
på de här frågorna. Sedan vet jag inte hur konspirato-
risk man får lov att vara i riksdagens talarstol, men
det är intressant att konstatera att det till konstitu-
tionsutskottets betänkande finns en reservation som
Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer sig bakom. Det
är faktiskt de enda partierna som ännu inte har suttit i
regeringen och som kanske inte har så stora utsikter
att göra det heller. Jag vet inte om man skall tolka det
på det sättet, att det är därför de andra partierna tycker
att den här frågan bör stanna hos revisorerna.
Det är också intressant att riksdagsledamoten och
dessutom revisorernas ordförande, Per Olof Håkans-
son, i en motion faktiskt vill att frågan skall återförvi-
sas och att den skall utredas litet djupare innan man
tar ställning. Jag har inte sett att Per Olof Håkansson
efter detta i någon större utsträckning har agerat för
att komma dithän.
Vad vi däremot har sett är att det har pågått ett ar-
bete mellan konstitutionsutskottet och Riksdagens
revisorer. Man har faktiskt diskuterat en kompromiss
som skulle innebära att man är överens om att inte
lägga revisionspromemorian direkt på kammarens
bord utan att lägga in den i revisorernas årsberättelse.
Då skulle det också finnas motionsrätt.
En sådan kompromiss hade jag kunnat tänka mig.
Det viktiga är nämligen att det skall finnas en mo-
tionsrätt så att varje riksdagsledamot kan ha synpunk-
ter på denna revisionspromemoria.
Med hänvisning till det jag har sagt yrkar jag bifall
till reservationen till konstitutionsutskottets betänkan-
de 22.