Herr talman! Man skulle kunna säga att riksdagen
i dag kommer att behandla ett mycket senkommet
förslag. Det är faktiskt ganska märkligt att frågan om
den externa revisionen av Regeringskansliet inte har
kommit till stånd förrän nu.
Den uppmärksammades i samband med lagen om
statsbudgeten. Det var en del remissinstanser som
pekade på den här frågan. Riktigt tydlig blev den
förra våren, bl.a. i samband med KU:s granskning av
regeringen och i samband med diverse kontokortsaf-
färer.
Frågan har beretts av Riksdagens revisionsutred-
ning, efter det att konstitutionsutskottet uttalade sig
för att det borde finnas någon form av extern revision.
Utredningen har mycket snabbt kommit med förslag,
och det är det som vi nu behandlar.
Det här innebär att vi kommer att få en bättre
ordning när det gäller den årliga revisionen och
granskningen av Regeringskansliet. Det blir inte läng-
re enbart en intern fråga för regeringen. Det betyder
också i sak att riksdagens kontrollmakt utvidgas, och
det är bra.
Det är mycket viktigt i en demokrati att man har
en fungerande kontrollmakt. Överallt där makt utövas
måste det finnas en insyn, och det måste finnas en
kontroll. Jag tycker mig ibland uppfatta att man ser
denna kontrollfunktion litet över axeln i olika sam-
manhang. Inte minst gäller det kommunernas revi-
sionsverksamhet, som är nog så viktig.
Olika jävsfrågor togs upp. De är också intressanta
i detta sammanhang. Men om det antyddes att det inte
var bra att politiker satt i utredningar av olika slag
som så småningom skall behandlas här i riksdagen,
tror jag nog att det är en ordning som inte skulle vara
särskilt välkommen. Det skulle betyda att alla riks-
dagsledamöter vore uteslutna från att delta i kommit-
téväsendet.
Den fråga som närmast har uppmärksammats i
samband med detta förslag är hur revisionsberättelsen
skall behandlas. Var skall den stanna någonstans? I
dag är det litet olika ordning för olika myndigheter.
När det gäller Riksbanken skickas revisionsberättel-
sen från Riksdagens revisorer till riksdagen, och fi-
nansutskottet bereder frågan. Vad är det man bereder
inför riksdagens beslut? Jo, det är frågan om man
skall ge Riksbanken ansvarsfrihet och hur en even-
tuell vinst skall disponeras. Riksbanken är dessutom
inte någon anslagsmyndighet.
Riksdagens revisorer granskar också justitieom-
budsmännen och Riksdagens förvaltningskontor. I de
fallen stannar revisionsberättelsen hos Riksdagens
revisorer och går inte vidare till riksdagen. Skillnaden
i det här avseendet är att tanken inte är att det skall
beviljas någon ansvarsfrihet. Den kontrollen sköts i
andra former, t.ex. av Riksdagens ombudsmän. Det
finns också generella regler för hur överskridanden
eller eventuella överskott skall behandlas.
När vi nu inför en extern revision för regeringen är
frågan: Hur skall den behandlas? Då måste man göra
klart för sig vad detta handlar om. Det handlar om att
Riksdagens revisorer skall granska en årsredovisning
från regeringen. Man skall titta efter om denna årsre-
dovisning är rättvisande, att informationen är tillför-
litlig, jämförbar och riktig. Det handlar alltså inte om
en effektivitetsrevision. En sådan kan Riksdagens
revisorer göra på annat sätt, man kan ta upp egna
olika undersökningar. Det handlar inte om att bevilja
ansvarsfrihet. Det har vi en annan ordning för här i
riksdagen, dvs. frågan om misstroendevotum kan tas
upp och riksdagens konstitutionsutskott granskar
statsrådens tjänsteutövning.
Förslaget från konstitutionsutskottet är att revi-
sionsberättelsen skall stanna hos Riksdagens reviso-
rer. Men hur skall man då åstadkomma det som Per
Rosengren bl.a. är ute efter, att riksdagsledamöterna
och riksdagens kammare får insyn och kan utöva
kontroll över den här verksamheten?
Tanken är att revisionsberättelsen, med de even-
tuella anmärkningar som finns, skickas ut till rege-
ringen. Sedan skall regeringen återkomma och tala
om vad den har gjort med anledning av de påpekan-
den som kan finnas i revisionsberättelsen. Det bästa är
väl att man återkommer i budgetpropositionen. Då
finns det alla möjligheter för riksdagens partier och
riksdagens ledamöter att skriva sina motioner. Om det
skulle finnas påpekanden i revisionsberättelsen hos
Riksdagens revisorer har dessutom konstitutionsut-
skottet alla möjligheter att på eget initiativ ta upp den
här frågan i sitt granskningsarbete.
Det här betyder att vi får en rationell ordning som
är anpassad till realiteter. Det blir effektivt och de
demokratiska kontrollfunktionerna kan utövas. Det
här förslaget tar också hänsyn till hur kontrollmakten
här i riksdagen är uppbyggd i övrigt.
Herr talman! Jag skulle bara vilja fästa kammarens
uppmärksamhet på ytterligare en punkt i betänkandet.
Det handlar om hur förslag från olika arbetsgrupper
och utredningar här i riksdagen skall beredas. Revi-
sionsutredningens förslag antogs av talmanskonferen-
sen tillsammans med remisserna och skickades till
riksdagen. Förslaget var alltså obearbetat. Konstitu-
tionsutskottet säger nu att det måste bli en annan och
bättre tingens ordning. Utskottet säger att förslag som
lämnas till riksdagen för beslut skall vara tydliga och
väl beredda. Motionsrätten skall kunna ges en reell
innebörd. Man skall inte onödigtvis tynga utskotten
med mer utredande verksamhet. Vi säger också att vi
utgår från att det blir en bättre ordning i framtiden.
Det behövs verkligen, eftersom det pågår ett omfat-
tande utredningsarbete om förändringar av arbetsfor-
merna här i riksdagen, inte minst i talmannens arbets-
grupp.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.