Fru talman! Det kanske inte vore så oävet om Siw
Persson faktiskt tog del av det svar som har lämnats.
Jag trodde i min enfald att Siw Persson skulle resa
sig upp och säga att det är bra, nu görs den genom-
lysning som många som har följt debatten har efter-
frågat. Nu går vi igenom och ser vad som har hänt
sedan 1995, och vi är beredda att vidta de åtgärder
som är nödvändiga.
Det är ungefär det som de som följer debatten är
ute efter.
Jag läste, som jag också tror att Siw Persson har
gjort, med spänning Mauritz Sahlins och hans hustrus
bok Gapa stort. Det är två människor som har drab-
bats av förgiftning, som har gått igenom processen
och som begär att samhället ska ta problemställning-
en på större allvar än vad som har gjorts. De begär
inte något angående de överenskommelser som träf-
fades 1995 med de undantag som faktiskt antogs med
sakliga skäl. Det bedömdes inte finnas behandlings-
material som rakt upp och ned kunde ersätta amalgam
i alla lägen. Det fanns en rad problem med att ersätta
amalgam, dvs. det saknades material att ersätta amal-
gam vid alla behandlingstillfällen.
Detta erkänner de som följer debatten. De säger
att den typen av material kanske finns nu. Låt oss då
undersöka det.
Jag trodde i min enfald att Siw Persson skulle sä-
ga att hon äntligen hade ställt en fråga som har gett
resultat. Läs svaret en gång till och säg att det var bra
att frågan ställdes för att det nu finns besked.