Fru talman! Jag vet inte om jag ska skratta eller
gråta. Det var bara för att jag hade läst svaret som jag
ställde följdfrågorna. Hade ministern, departementet
och Socialstyrelsen varit intresserade av de redan
utsatta hade frågan följts upp redan från början. Det
går inte att säga att frågan ska följas framöver.
Jag har gått igenom statistiken från olika lands-
ting. Där framgår tyvärr att vissa landsting har sagt att
ingen uppföljning av antalet amalgamfyllningar finns,
ingen medicinsk uppföljning finns, det finns inte
tillförlitlig statistik tillgänglig. Den tillförlitliga åt-
gärdsstatistik som finns är inte relaterad per patient.
Men inom några landsting finns det glädjande be-
skedet, som jag förutsätter att socialministern också
har fått tillgång till: Fullständig statistik på utförda
åtgärder inom såväl barn- och ungdomstandvård som
vuxentandvård finns på personnivå. Samma landsting
har också sagt att sedan några år har amalgam inte
behövt användas av särskilda skäl på barn och ung-
dom.
Varför är det så olika i landstingen? Varför går det
i vissa landsting och varför går det inte i vissa andra?
Beror det på att det inte finns ett tillräckligt intresse
från Socialdepartementets och Socialstyrelsens sida
när det gäller de - inte många, det ska vi vara tack-
samma för - som av olika skäl inte har den höga
smärttröskeln och toleransnivån som många andra
har?