Herr talman! I civilutskottets utlåtande 11 prövar utskottet om kommissionens förslag till förordning om en EU-gemensam köplag är förenligt med närhetsprincipen. Syftet kommissionen har med förslaget är att underlätta den gränsöverskridande handeln och därmed stärka den inre marknaden.
För att kortfattat beskriva vad kommissionen vill göra tänkte jag säga några ord om förslaget. Man kan säga att förslaget innebär att en näringsidkare och en konsument som ingår ett gränsöverskridande avtal om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll eller liknande ska kunna välja att den gemensamma köplagen tillämpas i stället för nationell lagstiftning.
Nämnas bör också att förslaget inte innebär någon harmonisering av det slag som vi är vana vid.
Herr talman! Kommissionens uppsåt är gott. Den inre marknaden behöver förbättras och göras mer lättillgänglig för konsumenterna. Frågan är dock om detta är rätt väg att gå. Både utskottsmajoriteten och regeringen konstaterar att det är tveksamt om medlemsstaternas skillnader i nationell lagstiftning på detta område verkligen utgör något större hinder mot en välfungerande inre marknad.
Vi delar denna tveksamhet, och det gör också att vi kommer till slutsatsen att detta förslag i dagsläget strider mot subsidiaritetsprincipen. Vi, de nationella parlamenten, klarar uppenbarligen av att parera de hinder som skulle kunna uppstå för den inre marknaden på detta område.
Jag vill också påminna kammaren om det yttrande som riksdagen gjorde med anledning av kommissionens grönbok om politiska alternativ för främjande av en europeisk avtalsrätt för konsumenter och företag. Riksdagen var väldigt tydlig när vi i och med yttrandet antog hållningen att EU på detta område endast bör fatta beslut om icke bindande modellregler och hjälpmedel för medlemsstaterna.
Kort tänkte jag också beröra det verktyg kommissionen har valt. Det är en förordning som är tänkt att löpa parallellt med medlemsstaternas nationella lagstiftning. Vi ser stora risker med en sådan ordning. Tvärtemot kommissionens önskan att få den inre marknaden att fungera bättre riskerar vi att få en situation där konsumenterna på grund av osäkerhet över vilka regler som gäller väljer att avstå att handla gränsöverskridande. Det måste nog också anses tveksamt att den enskilda konsumenten kommer att ha särskilt stort inflytande över vilken ordning som ska väljas.
Herr talman! Jag måste avslutningsvis få säga att förslaget om en gemensam köplag är ett dåligt förslag. Det är ett förslag som förmodligen inte kommer att underlätta gränsöverskridande handel men däremot riskerar att urholka konsumenternas tilltro till den inre marknaden. Vi ska pröva om förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen, men jag tycker också att vi måste tillåta oss att göra en lämplighetsbedömning. När vi har granskat och funderat över den tänkta ordningen kommer vi fram till att förslaget varken är lämpligt eller förenligt med närhetsprincipen.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen i utlåtandet.