Herr talman! När man ska göra subsidiaritetsprövningen - det är inte bara svårt att uttala den utan det kan också vara svårt att göra den - bör man kanske först titta på vad det är för regler som gäller i dag.
Om jag tar mig före och åker på en privat resa till Prag och handlar kontant i en butik och tar med varorna hem, vad är det då för lagstiftning som gäller vid reklamation? Om jag låter firman skicka varorna hem, är det då samma lagstiftning som gäller? Om jag beställer varorna över internet och de skickas, är det fortfarande samma lagstiftning? Och vilken lagstiftning är det som gäller? Jag tror inte att någon i den här salen kan svara så där rakt ut på frågorna, och inte heller den svenska allmänheten.
Om vi, som kommissionen vill, som ett alternativ skulle ha en frivillig gemensam europeisk lagstiftning på köplagsområdet skulle man faktiskt kunna komma överens nere i Prag om att nu är det den här lagstiftningen som gäller eller komma överens via internet.
Det finns, som jag ser det, uppenbara fördelar med att försöka samordna detta. Sedan kan jag medge att det är en lite annorlunda konstruktion att föreslå en förordning och att den ska vara frivillig. Men jag tror att det är på det sättet som man kan åstadkomma ett bra instrument när det gäller handeln på den inre marknaden.
När det gäller själva subsidiaritetsprövningen är det uppenbart att vi här har en gränsöverskridande fråga och att det inte är möjligt att de 27 medlemsländerna ska kunna komma överens utan att det sker på EU-planet. Jag tycker därför att det är uppenbart att det här inte strider mot subsidiaritetsprincipen utan att vi ska gå vidare med förslaget. Sedan får vi naturligtvis se hur innehållet blir i förslaget.
Jag nöjer mig med dessa korta ord och yrkar att riksdagen beslutar att lägga utlåtandet till handlingarna.