Herr talman! Den europeiska köplagens intentioner är bland annat att förenkla för konsumenten vid gränsöverskridande handel. Jag menar att detta är bra intentioner, även om jag likt Jonas Gunnarsson inte är helt övertygad om att problemen är så stora som i dag görs gällande.
Civilutskottet har haft en tydlig linje från första början att detta bör ske på frivillig väg och att förslaget snarare ska ses som ett verktyg att ta till vid behov. Jag är inte helt övertygad om att detta har införlivats. Sverige tvingas på detta sätt att införa en parallell lag vid sidan om den befintliga, en lag som således står över vår nationella lag. Den europeiska köplagen blir alltså tvingande för Sverige som land men frivillig för konsumenterna. I regeringens svar är det inte heller glasklart att förslaget inte kommer att strida mot subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen, vilket ger ytterligare osäkerhet.
Frågetecknen är alldeles för många, och ingen kan i dag svara på hur förslaget slutligen kommer att se ut. I praktiken tror jag inte heller att den europeiska köplagen kommer att innebära ett direkt aktivt val från konsumentens sida eller att konsumenten kommer att veta vad de olika förslagen innebär. Konsumenten ska då ha vetskap om skillnaderna i de båda lagarna och huruvida det innebär en förenkling eller inte. Det ställer jag mig väldigt tveksam till. Följden riskerar, likt Jonas Gunnarsson påtalar, att bli att konsumenter kanske helt avstår från köp.
Herr talman! Frågetecknen är alltså alldeles för många i dagsläget. Jag väljer därför att yrka bifall till reservationen.