Herr talman! I frågan om hård exploatering var inte ambitionen att det skulle ske några lättnader i strandskyddet. Skyddet ska naturligtvis fortsätta att ligga fast, och olika miljöintressen ska vägas av. Jag skjuter in mig lite grann på att tänkta lättnader inte kom på plats.
Sedan var det frågan om miljömålsarbetet. Låt oss vara ärliga. Vi har stora utmaningar framför oss. Vi har många beslut att fatta framför oss på olika områden för att uppfylla många av miljömålen. Vi har fattat en del beslut på vägen dit, men det finns mycket kvar.
Jag vänder mig dock mot att man ger sken av att inget händer och att beslut måste fattas. Sedan 2006 har miljöbudgeten ökat med 30 procent relativt vad den var tidigare. Vi kan konstatera att det finns olika uppfattningar, men det finns en långsiktig klimat- och energipolitik på plats. Vi kan konstatera att i fråga om etappmål - delmål som det hette tidigare - när det gäller skyddad skog, som det 2006 inte såg ut att man skulle nå, har det skett ofantligt stora avsättningar efter 2006. Det är bara några exempel på att det faktiskt har skett rätt stora insatser.
Det är likadant med kemikaliepolitiken med särskilda uppdrag till Kemikalieinspektionen. Nu arbetar man med att ta förslagen från Miljömålsberedningen ett steg vidare.
Att ge sken av att inget händer är inte riktigt ärligt i debatten. Sedan kan vi vara ärliga och säga att det även i fortsättningen finns mycket arbete att göra. Nu närmast är det viktiga avvägningar som Miljömålsberedningen arbetar med i fråga om skogen. Det är fråga om att värna en biologisk mångfald och det som Kristina Nilsson tog upp i sitt anförande, nämligen att väga av den frågan mot andra samhällsintressen. Det är jobben, ekonomin och Sveriges förmåga att klara klimatutmaningen. I det arbetet möts miljömål och andra mål mot varandra.