Herr talman! Vi behandlar i dag ett betänkande som har många beröringspunkter till Folkpartiet. Åtskilliga liberaler har under ett drygt sekel kämpat för naturvården och den biologiska mångfalden och medverkat till att avgörande beslut har fattats för att skydda och värna mångfalden i naturen. Grundbulten har hela tiden handlat om naturens egenvärde, värdet för människornas skull, och framför allt att förvalta vår jord för kommande generationer. Där är förvaltarskapstanken central.
Att liberaler är EU-positiva är nog ingen nyhet heller, herr talman. Vi ser EU som en fredsangelägenhet och till stora delar också som en gemensam miljöangelägenhet. Stora framsteg inom exempelvis kemikalieområdet och naturvården har skett. Medlemsstaterna åläggs att följa ett antal konventioner och gemensamma beslut.
Det som vi nu, herr talman, bedömer som banbrytande är det arbete som pågår med hjälp av en särskild utredare för att finna former för att värdera ekosystemtjänsterna. Framför allt handlar det om den växande insikten hos det större flertalet människor att man måste förstå sambanden i naturen i fråga om ekosystemen, den biologiska mångfalden, naturvården och klimatförändringarna, där allt till syvende och sist gäller människornas livsbetingelser och möjligheter att fortsätta att överleva på jorden.
Herr talman! Jag lyssnade under den gångna veckan på en radiointervju med Sara Karlsson - hon är socialdemokrat och sitter här i kammaren - i samband med Socialdemokraternas kongress. Jag uppskattade ärligheten och kände igen frustrationen över att frågorna inte alltid prioriteras i det egna partiet som man önskar.
Oppositionens miljöföreträdare har precis som Alliansens miljöansvariga ett dubbelt uppdrag, dels att inom det egna partiet flytta fram positionerna, dels att få ett brett stöd för ökade miljöinsatser, kostnadseffektiva och smarta lösningar, där flera av samhällets sektorer inbegrips och där det finns en tydlig politisk styrning.
Här måste vi vara självkritiska. Trots att mycket gjorts krävs fortsatta och ökade insatser då miljölarmrapporterna om en accelererande artutrotning, övergödning och giftspridning med all önskvärd tydlighet har visat att insatserna trots allt fortfarande är helt otillräckliga.
Vi behöver skydda mer skog, rädda Östersjön, få tillbaka vandrande fisk, stoppa de gifter som framför allt barn möter i sin vardag, säkra den biologiska mångfalden, stävja klimatutmaningarna och klimatförändringarna, arbeta för en energipolitik med fler förnybara energikällor och sist men inte minst säkerställa Artprojektet.
Med tanke på vikten av att kraftsamla kan jag samtidigt tycka att det är märkligt att oppositionen bara har en, säger en, gemensam reservation av 32 reservationer.
Sverigedemokraterna har inte väckt en enda motion i detta angelägna ämne och ärende, men man anslöt sig till en miljöpartireservation kring Kebnekaise. Jag vill påminna Miljöpartiet och Sverigedemokraterna om att regeringen också bedömt att området är väl lämpat att lyfta fram som nationalpark, att det redan nu ligger i genomförandeplanen 2009-2013 och att en förstudie planeras att påbörjas för en eventuell nationalparksbildning. Här är det ett arbete som pågår.
Herr talman! Vargfrågan har lyfts fram här, och rovdjursfrågan i sin helhet. Jag minns mycket väl det tillfälle då jag under min första period i riksdagen, då som oppositionspolitiker, medverkade i min första paneldiskussion kring vargfrågan. Bygdegården i hjärtat av Dalsland var sprängfylld, och stämningen var stundtals aggressiv. Min centerpartistiska kollega och jag fick ta emot en hel bygds frustration och ilska över avsaknad av dialog och politiskt kurage att ta sig an dessa frågor. Övriga partirepresentanter lyste denna kväll med sin frånvaro.
Jag anser, trots problem och bakslag kring vargpolitiken, att alliansregeringen lyckats komma en bra bit på väg i arbetet med att få en genetiskt frisk vargstam, där vi också framgent kan säga att den verkligen har en gynnsam bevarandestatus.
Dialogen har avsevärt förbättrats. Beslutsprocesserna inkluderar människor som berörs allra mest. Ett intensivt arbete pågår med att plantera ut ungar för att säkerställa den genetiska mångfalden och variationen. Länsstyrelsen har arbetat fram en förvaltningsplan, forskarrön ligger till grund för besluten och en acceptans för ökad skyddsjakt finns trots allt.
Trots dessa ansträngningar kan vi inte andas ut. EU-kommissionen följer mycket noga utvecklingen, och precis som Kristina lyfte fram tidigare påminns vi om att vuxna vargar inte låter sig flyttas som vi kanske hade trott eller hoppats. Och synen på om och när allmän jakt ska kunna bedrivas är fortfarande delad.
Att vara lyhörd för EU-kommissionens krav, även om vi anser att vi gjort mycket, anser jag vara absolut nödvändigt om vi vill behålla den svenska rådigheten över förvaltningen av våra rovdjur. Vargen inryms i rovdjurspolitiken tillsammans med björn, järv och lo, och regeringen kommer under hösten att återkomma till riksdagen så att vi får tillfälle att samtala, diskutera och debattera dessa frågor ytterligare. Då kommer en proposition med förslag till övergripande och långsiktiga mål för rovdjuren.
Herr talman! Frågan om strandskydd har berörts här. Det är också en fråga som Alliansregeringen tog tag i - det behövdes. Lars Hjälmered har lyft upp frågan här. Jag anser att grundprincipen är helt rätt: att satsa på ett strikt strandskydd i områden med ett stort och högt exploateringstryck och områden som är känsliga, men att samtidigt ha såväl en varsam som ökad flexibilitet i andra delar av landet för att lyckas skapa en landsbygdsutveckling.
Den översyn som nu sker kommer att ge en klar bild över hur dispensgivningen fungerat i landet, och den kommer säkerligen att leda till en del justeringar. Tillsammans med den delegation som inrättats för att uppnå en samordnad informations- och kunskapsinsats och effektivare tillämpning av strandskyddsreglerna i både samhälls- och byggnadsprocessen är jag övertygad om att vi kommer att känna att det blir ett gott resultat.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag nämna något som är avgörande för att vi ska kunna fatta kloka framåtsyftande beslut. Det handlar om en stark forskning. Också det är en fråga som Lars Hjälmered har tagit upp här i eftermiddag.
Vi kan i Sverige, herr talman, vara stolta över att vi har en stor forskningsexpertis i vårt land, där inte minst forskningen inom till exempel SEI, Stockholm Environment Institute, kan nämnas. Det är synnerligen klokt av miljöministern att inrätta en forskningsberedning som en arena för vetenskapssamhället där man - och miljöministern - hela tiden kan ta in nya rön på området.
Det är också klokt av regeringen att i den senaste forskningspropositionen peka ut ekosystemtjänster, biologisk mångfald, klimatmodeller och havsmiljöforskning som några strategiska områden. Jag är väldigt nöjd med den ramtilldelning och den budgetram som har lagts på forskningen.
Det är givetvis här i slutet, herr talman, angeläget att Artdatabankens centrala roll tillvaratas och att det svenska artprojektets vetenskapliga nytta värnas.
Det är också angeläget att vi samordnar den svenska forskningen med forskningen i Norden - det pågår nu en nordisk session där frågorna lyfts fram - och att vi i EU gemensamt premierar forskningen.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden.
(Applåder)