Herr talman! Dagens betänkande har kallats gott och blandat och allt möjligt. Det är en salig blandning, skulle jag kunna säga. Ibland kan man bli lite fundersam. Jag har ett manus här, men jag tror att jag inte kommer att hålla mig så mycket till det och i stället kommentera en del av vad oppositionskollegerna har tagit upp.
Jag kan inte låta bli att börja med rovdjursförvaltningen. Det är oerhört viktigt att vi har en väl fungerande rovdjursförvaltning i Sverige och att den fungerar så att de som lever och bor i de områden där de stora rovdjuren finns också känner att de är sedda, hörda och blir lyssnade på och att de framför allt får vara delaktiga i förvaltningen. Det arbete som nu görs med viltförvaltningsdelegationer och länsövergripande arbete är centralt för att vi ska få en acceptans för att våra stora rovdjur har ett berättigande och ska finnas i vårt land där de har sina naturliga utbredningsområden.
De ska också finnas i en numerär som möjliggör för människor att bedriva ett aktivt skogs- och lantbruk med djurhållning, för att vi också ska klara den biologiska mångfalden och det som flera talare före mig har berört, nämligen att vi får ett ekosystem som fungerar och som är hållbart över tid. Då har vi att förvalta systemet som människor och att göra det på ett klokt och förnuftsmässigt sätt.
Det är beklagligt att en del av de överklaganden som har skett den senaste tiden har satt käppar i hjulet i det arbete som har bedrivits. Det är skönt att höra Kristina Nilsson säga att vi i princip är överens om de här frågorna. Några av oss hade förmånen att få vara uppe i Vålådalen och diskutera de här frågorna. Jag kan konstatera att det finns en stor majoritet i kammaren för ett förnuftsmässigt arbete med de här frågorna.
Därför blir man lite fundersam över Miljöpartiets reservation, där man säger att det inte har skett något för att bryta den genetiska isoleringen av den svenska vargstammen genom hantering av invandrade vargar. Så är faktiskt inte fallet. Jag skulle önska att man hade läst på lite mer hur det har sett ut historiskt. Nu är Helena Leander inte kvar i kammaren, och jag förstår att det kan finas skäl till det.
Skogen är en oerhört central och betydelsefull del av vår natur och vår miljö och en central del av vår ekonomi. Miljömålsberedningen är just nu i slutfasen av sitt arbete med det delbetänkande som handlar om detta. Hur ska vi förvalta skogen och hur ska vi förvalta skogsmarken på ett bättre och effektivare sätt ur alla aspekter? Jag vill inte gå betänkandet i förväg, men jag vill ändå konstatera några viktiga principer ur mitt kristdemokratiska perspektiv.
Det är viktigt att vi fullföljer de internationella åtaganden som vi har från till exempel Nagoya. Det finns goda underlag från våra myndigheter i dag som gör att jag är övertygad om att beredningen kommer att klara det uppdraget. Vi kommer att kunna lägga fram förslag, och jag hoppas att det blir i så bred enighet som möjligt, som gör att vi klarar av detta. Dock är de målen inte att förväxla med våra svenska miljömål. De är mer eller annorlunda.
Det är oerhört centralt att vi slår fast att vi bygger förvaltarskapet på en tydlig äganderätt. Vi hörde alldeles nyss ett lysande exempel på vad ett antal generationers trygga skogsinnehav kan göra. Det är där vi i dag hittar mångfalden. Jag har nämnt exempel förut och ska inte göra det igen. Vi har ett grundlagsskydd för intrångsersättning, så att markägare kan känna sig trygga med att det de bidrar med för att förvalta för kommande generationer är något de ska ha respekt för och få ersättning för.
Jag är övertygad om att vi kommer att få se många goda förslag i Miljömålsberedningens kommande betänkande. Det är min fasta övertygelse att vi där ska lyfta den skogspolitik som Sverige har och som vi just nu, såvitt jag har förstått, exporterar till Kina. Generaldirektören för Skogsstyrelsen var i Kina härförleden, och flera har varit där för att lära ut hur man kan förvalta kombinationen produktion och miljö på ett hållbart sätt och också ge människor ansvar för att förvalta. Vi behöver inte ta den diskussionen, för vi har en äganderätt som möjliggör för människor att göra detta långsiktiga åtagande.
De frivilliga åtaganden som så många skogsägare gör ska vi ha stor respekt för, och myndigheterna ska fortsätta jobba med att ge kloka råd och vara de som kan visa på goda exempel, men de har också en annan viktig roll den gång det går fel och när det inte fungerar - då ska de ha tydliga regelverk för att man ska kunna få ordning och reda och eventuellt kunna ställa den som inte hanterar detta på ett klokt och riktigt sätt till svars.
Då är staten, alltså vi här, oerhört viktig. Det handlar om hur vi brukar och sköter den skog som vi har ansvar för. Det är en central aspekt och en viktig diskussion som måste föras: Vilket är det klokaste användningsområdet för den skog som vi gemensamt förvaltar?
Jag tror, herr talman, inte att det finns några enkla svar på de svåra frågorna. Den skogen ska naturligtvis brukas och användas som reservatsavsättningar och kunna vara den ersättningsmark som man ger till andra för att få systemet att fungera.
Det gäller också, herr talman, att vi i den biologiska mångfalden - Kristina var inne på detta tidigare - ser till att värna de områden som lätt blir glömda. Det handlar om gränsbygderna - där kan jag känna att vi har mycket gemensamt även om jag är sörlänning - och de bygder där djurens mular faktiskt skapar den biologiska mångfald som vi så hett eftersträvar. Och det handlar om att vi kan sätta pris på den biologiska mångfalden så till vida att ekosystemstjänster inte kommer av sig själva. De kräver vård och skötsel utifrån att vi som människor har gett oss in i natur och miljö på ett hårt och ingripande sätt genom historien och för vår överlevnad. Vi har ett stort ansvar att i dag förvalta detta på ett bra sätt och skriva skötselplaner och så vidare.
Herr talman! Jag hade inte tänkt kommentera GMO. Jag hade inte tänkt kommentera Sverigedemokraterna - nu finns det en representant här, dock inte den som var i talarstolen. Men jag måste ändå få säga en sak, herr talman.
Fanatism och bokstavstroende får mig att resa ragg. När jag hörde sverigedemokraten tala om sin syn på vad Miljöpartiet står för kände jag: Använd den spegeln till andra frågor som Sverigedemokraterna står upp för i denna talarstol! Då kanske vi kan få lite ordning och reda och rätsida på vissa saker.
När det gäller sakfrågan om GMO kan jag konstatera att det kan användas på ont och gott. Det ska användas med försiktighet. Och det ska vara stor eftertanke innan man använder det. Men det går inte att säga blankt nej till teknik som är till för att lösa problem.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)