Herr talman! Gymnasieskolan är alltid intressant att debattera, diskutera och lyfta fram olika aspekter på. För de flesta av oss handlar det om tre år, men för en del kan det vara fyra eller fem år av olika anledningar. Det är en väldigt viktig period i livet.
Vi politiker får nu i dagarna många inbjudningar till UF-mässor, alltså Ung Företagsamhet, där unga människor visar sitt entreprenöriella engagemang och sin kreativitet på olika sätt. I maj kommer de som har vunnit på de olika mässorna till Stockholm, där de får presentera sina förslag.
Hittills har vi talat ganska mycket om yrkesutbildningarnas framtid. När det gäller ung företagsamhet och yrkesprogrammen ser man redan i dag svårigheter att kombinera detta. Det kan förvåna lite att det inte finns utrymme i yrkesutbildningarna att också träna företagsamhet på ett bättre sätt. I ett antal yrkesprogram finns inget utrymme. När man då från regeringens sida väljer att lyfta in allmän högskolebehörighet, ytterligare tid för estetiskt ämne och andra viktiga frågor kan man fundera vilken möjlighet det blir för eleverna att också nå målen att fullfölja grundskolan.
Jabar Amin valde att avsluta sitt anförande med att ta upp utmaningen med avhopp från gymnasieskolan. Självklart är det en stor utmaning som vi alla ser. Jag tycker att det är lite synd att det inte finns fler förslag och funderingar från Jabar Amin och andra företrädare för regeringspartierna om vad man gör för den utmaningen. Tyvärr tror jag inte att detta att man återinför ett antal delar för att ytterligare teoretisera yrkesprogrammen, utan att bidra med mer tid, kommer att förstärka möjligheten att fullfölja utbildningen.
Här är det viktigt att vi inte bara slår olika idéer i huvudet på varandra utan faktiskt har en seriös diskussion. Precis som Caroline Helmersson Olsson sa finns nu en parlamentarisk grupp kopplad till Gymnasieutredningen. Jag skulle önska att den kunde arbeta mer tillsammans än den hittills har gjort.
När det gäller målet att ha färre avhopp och fler som fullföljer gymnasieskolan tror jag, i likhet med en del andra som yttrat sig i debatten nu, på möjligheten att erbjuda mer vägledning. I både grund- och gymnasieskola ska man under längre tid få tillgång till vägledning. Det ser jag som en del som man troligen kommer att lyfta fram från olika parter. Det behövs verkligen.
Regeringspartierna lyfter stolta fram att man ska satsa 30 miljoner kronor på yrkesutbildningarnas år. Det är inga stora pengar, Jabar Amin, men jag hoppas ändå att de gör tillräckligt stor skillnad, så att det ökar attraktiviteten i yrkesprogrammen för alla de unga som genomför dem.
Det har talats en del om den gymnasiala lärlingsutbildningen, där det också finns ett tillkännagivande, även om man inte vill yrka bifall till sin reservation. Det må vara en liten fråga. Sedan hänvisar man till Yrkesprogramsutredningen, där det hävdas att det inte finns något särdeles stort intresse.
Sedan lärlingsutbildningarna infördes har vi dock kunnat se ett stadigt ökande intresse för dessa utbildningar. Många som har genomfört de här utbildningarna har också jobb. Då väljer regeringen att ge signaler genom att sänka anordnarbidrag och liknande. Då är det klart att eleverna börjar fundera på om detta verkligen är en framtidsutbildning eller om det är något som är på väg att dras in. Också den frågan förtjänar att belysas ytterligare i diskussioner kopplat till branscherna. Man ska inte så lättvindigt avfärda den frågan som jag tycker att regeringspartierna gör.
När det gäller branschskolor är jag glad över den samsyn som verkar finnas, kopplat till behovet och utformningen av branschskolor. Man kan se det som ett viktigt kompetenscentrum. Men på ett sätt är det ingen nyhet. Det finns branschskolor i Sverige i dag, men man skulle också kunna använda strukturen till att öka branschskolornas antal.
En fråga som Centerpartiet har valt att lyfta fram i en motion gäller effektivisering av yrkesutbildningen. Det finns spännande exempel där man gör mer av den tid man har i gymnasieskolan. När man förlängde yrkesprogrammen från två till tre år förlängde man tiden, men man utökade inte alltid så mycket av innehållet. Det finns spännande exempel på att man faktiskt kan korta tiden från det att man påbörjar sin utbildning till det att man får ett yrkescertifikat från fem till fyra år och ibland från fyra till tre år. Jag tycker att det är viktigt när det gäller ungdomars möjligheter att komma ut i arbete och få ett riktigt jobb att man har respekt för den tid man måste lägga ned på sin utbildning och att man hela tiden har en beredskap för de översyner som kan komma att behövas.
Det har under väldigt många år funnits en tendens att man hela tiden förlänger utbildningar. Man kan verkligen fundera på vad det är för innehåll som utbildningen ska ha. Skulle man kunna bygga på med påbyggnadsutbildningar, så att man kan ha en kortare grundutbildning och samtidigt kommer längre i det som vi kallar för det livslånga lärandet? Det handlar om att se utvecklingsmöjligheter.
Jag nämnde i mitt anförande om grundskolan att jag skulle återkomma till detta med utbildning till jobb. Det är den tredje delen i Centerpartiets utbildningspolitik. Det finns ett skriande behov av människor i många branscher. Det behövs mycket yrkesmänniskor runt om i Sverige. Jag vill återigen lyfta behovet av att vi ger rätt bilder. Vi kan fortsätta diskutera vem som har sagt vad och vad man har målat upp för bilder.
Detta förstärker behovet av en kompetent studie- och yrkesvägledning. Det tror jag att vi kommer att behöva lägga mycket resurser och kraft på de kommande åren. Vi har nog alla läst Yrkesprogramsutredningen och häpnat över hur få yrken som unga människor faktiskt känner till. Man ser ett väldigt behov av att också i grundskolan jobba mer med kunskap kopplat till arbetslivet.
Yrkesprogrammen är oerhört viktiga. Hela gymnasieskolan är oerhört viktig. Det handlar om möjligheten till inträde på arbetsmarknaden.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 2 och 7.