Fru talman! Höstens arbete och ekonomiska utveckling i Sverige har präglats av en allt snabbare ekonomisk återhämtning. Den senaste prognosen kom från Handelsbanken den 9 december och spår att tillväxten i ekonomin i Sverige under 2010 blir 2,8 procent. Det är högre än andra prognoser, inklusive Riksbankens, och det är sannolikt att de olika prognosmakarna de närmaste månaderna reviderar upp sina prognoser för den svenska ekonomin.
Kanske mest intressant är arbetsmarknaden, där vi nu ser att en tydlig vändning är på väg. Handelsbanken analyserar detta på det sättet att arbetslösheten brukar nå sin kulmen mellan ett och fyra kvartal efter att bnp har vänt, vilket i denna lågkonjunktur skedde efter andra kvartalet 2009. Detta historiska mönster skulle även om man drar ut det lite mer än vanligt innebära att arbetslösheten i Sverige vänder första halvåret 2010 - alltså fyra kvartal efter att bnp har bottnat.
Nu kanske det vänder ännu snabbare. Ny statistik från SCB och Arbetsförmedlingen stöder också uppfattningen att arbetsmarknaden förbättras snabbare än prognosmakarna tidigare har trott. Antalet nyanmälda platser till Arbetsförmedlingen har börjat plana ut, och inom vissa delar av industrin och byggsektorn har det skett en mindre uppgång i antalet utannonserade jobb. Antalet varsel har sjunkit kraftigt och kommit ned till mer normala nivåer.
Dagens SCB-siffror pekar på att arbetslösheten har gått ned. Den var i september 8,3 procent. I oktober hade den fallit till 8,1, och enligt dagens statistik var den i november nere på 8,0. Arbetslösheten tycks alltså vara på väg ned, och sysselsättningen har enligt samma statistik ökat med 0,2 procentenheter. Det är naturligtvis väldigt lite, men det går åt rätt håll. Det var i oktober 2009.
Det vi kan se är alltså att arbetslösheten under de senaste månaderna har fallit och att sysselsättningen har ökat. Det har vänt på arbetsmarknaden. Alliansen klarar Sverige ur krisen - det är det siffrorna säger. Första halvåret 2010 kommer man definitivt att kunna konstatera att arbetslösheten i Sverige har minskat. Den globala krisens genomslag tycks bli mindre och kortvarigare i Sverige än i jämförbara länder.
Alliansregeringens arbetslinje och ekonomiska politik har visat sig fungera väl som en tydlig och effektiv krisdämpare, och den förefaller nu ge den svenska ekonomin en kickstart. Alliansens envisa fokus på arbete och snabb återgång till jobb har visat sig vara helt rätt medicin. Dagens positiva nyheter från arbetsmarknaden är särskilt viktiga för Sveriges pensionärer. Bara genom fler i arbete och en stark ekonomisk bas kan Sveriges pensioner, vård och omsorg tryggas.
Fru talman! Låt mig säga några ord om Lettland och Vänsterpartiets reservation. Vänsterpartiet menar i reservationen att IMF, Norden och EU - får man förmoda, eftersom alla har samma inställning - är en del av Lettlands problem. Men om det vore så, varför har Lettland då vänt sig till IMF, Norden och EU? Det är ju helt frivilligt. Om det var så problematiskt hade man kunnat göra som Litauen och inte gå till IMF utan försöka lösa problemen på egen hand genom att låna utomlands, visserligen till högre räntor men utan de villkor som IMF och Norden ställer. Det är en första fråga till Vänsterpartiet.
Den andra handlar om att Ulla Andersson och Vänsterpartiet säger att IMF och dess medlemsländer, bland annat Sverige, inte ska ställa så orättmätiga krav på Lettland som man har gjort. Detta säger man trots att den lettiska regeringen har fört en otyglad utgiftsexpansiv politik med, kan man säga, lånade pengar - här ger det verkligen skäl för namnet.
Jag tror att skälet till Vänsterpartiets inställning är att den politik som har förts i Lettland är den politik Vänsterpartiet skulle föra i Sverige om det ensamt hade fått chansen: inga regelverk, blås på bara, öka de offentliga utgifterna!
De fem åren före den akuta krisen i Lettland växte bnp ganska bra, 7-12 procent per år - men med lånade pengar. De problem som byggdes upp var flera. Bland annat lät regeringen i Lettland de offentliga utgifterna under samma tid växa långt mer än bnp, med 35 procent varje år. Det måste vara Ulla Anderssons drömpolitik att de offentliga utgifterna varje år får öka med 35 procent!
Bytesbalansunderskottet växte dramatiskt 2006-2007 och Lettland lånade utomlands för att finansiera ungefär 20 procent av det man importerade, i huvudsak för konsumtion och inte för investeringar. Landet hade därtill åtagit sig att hålla en fast växelkurs mot euron, vilket ju förutsatte ungefär samma inflationstakt. Problemet var bara att den expansiva, tygellösa politiken skapade en inflationstakt som var ungefär tre gånger så hög.
De lettiska regeringarna som har drivit en sådan ohållbar ekonomisk politik drev därmed sin befolkning till att i dag utstå hårda umbäranden och anpassningar. Till den typen av politik vill Ulla Andersson låna ut utan krav och villkor av den typ som IMF och Norden har ställt på Lettland. Hade Ulla Andersson och Vänsterpartiet fått bestämma skulle alltså svenska skattepengar lättsinnigt ha spritts ut i Lettland på en fortsatt ohållbar politik.
Denna slappa hållning till hanteringen av de svenska skattebetalarnas pengar i Lettland säger väldigt mycket om Vänsterpartiets brist på förmåga att acceptera finanspolitiska regelverk och svårighet att ta tuffa ekonomiska beslut.
Den som röstar på Maria Wetterstrand eller Mona Sahlin får på köpet Ulla Anderssons och Lars Ohlys destruktiva inflytande över den ekonomiska politiken och statsfinanserna i både Sverige och Lettland. Vänsterpartiets politik gentemot Lettland säger precis hur Vänsterns politik skulle bli om de kom till makten i Sverige.
(Applåder)