Fru talman! Först var det frågan om jämställdhet. Det finns mycket retorik i frågorna. Det intressanta är vad som händer i verkligheten. Det finns en fördelningspolitisk bilaga till finansplanen, och det finns också en jämställdhetsbilaga. Där redovisas statistik och hur frågorna följs upp. Det är viktigt att följa frågorna långsiktigt i stället för att konstruera nya olika råd och andra aktörer.
Jag konstaterar att löneskillnaderna mellan män och kvinnor har minskat i den statliga förvaltningen. Jag konstaterar att man numera har identifierat vad skillnaden består i, och man har konstaterat att det handlar om att kvinnor till exempel jobbar mer deltid och den typen av faktorer. Man har kommit längre och längre i frågorna, och utnämningspolitiken har tagit ett steg framåt i det avseendet.
Vi vet också att efter lång tid av vänsterstyre i Sverige har faktiskt den bristande jämställdheten i förmögenhetsskillnader och finansiella tillgångar som Ulla Andersson har pratat om vuxit och varit ett stort problem. Den viktigaste förklaringen till att ge inte minst kvinnor och män lika chanser och lika möjligheter är att skapa goda förutsättningar för jobb och företagande på lika villkor. Jag vill påstå att den politik alliansen driver långsiktigt kommer att leda till detta.
Jag noterar att Norge inte drar sig ur lånet till Lettland. De har synpunkter på IMF, men nu pratar vi om att trycka på knappen i dag för att ge klartecken till att Lettland får Sveriges andel av lånet. Här kommer inte Ulla Andersson att trycka på ja-knappen. Det beklagar jag för Lettlands skull.