Fru talman! Vänsterpartiet föreslår att vi ska införa ett jämställdhetspolitiskt råd. Vi menar att kvinnor varje dag får betala priset för ojämställdheten och att det inte längre kan fortsätta på det här sättet.
Varje dag ser vi konsekvenserna av ojämställdheten i samhället. Vi ser det i fördelningen av tid, i fördelningen av inkomster och i fördelningen av makt mellan kvinnor och män.
Kvinnor och män arbetar i snitt lika många timmar per vecka. Men vi kvinnor står för den största delen av det obetalda arbetet med hem och barn medan män i högre grad lönearbetar.
Det som räknas som fritid respektive arbetstid betyder alltså i praktiken helt olika saker för kvinnor och män. Det finns undersökningar som visar att kvinnor menar att det är fritid när de umgås med sina barn medan män anser att det är en del av deras arbetstid när de umgås med sina barn. Det visar hur vi uppfattar de olika villkoren i samhället.
Den skeva fördelningen av betalt och obetalt arbete får också stora konsekvenser för kvinnors ekonomi och självständighet. Vi har lägre inkomster, eftersom vi kvinnor oftare jobbar deltid, har olika typer av visstidsanställningar och tar ut mer av föräldraledigheten.
Det som brukar kallas dubbelarbete, att kvinnors arbetsdag inte slutar utan fortsätter i hemmet efter jobbet, leder till stress och ohälsa. Kvinnor är oftare långtidssjukskrivna än män, har fler stressrelaterade sjukdomar och oftare svårare värk. Ojämställdheten kostar för oss kvinnor.
Vi har också lägre löner än män i genomsnitt. Orsaken till det är självklart att arbetsmarknaden är väldigt könssegregerad och att de arbeten som i huvudsak kvinnor utför värderas lägre än de arbeten som män utför.
Män kommer också oftare till högre positioner i samhället än vad vi kvinnor gör. Vi drabbas dessutom av lönediskriminering just för att vi är kvinnor.
För att kunna bekämpa de här orättvisorna måste vi vända på de måttstockar för värde och rationalitet som regelmässigt används av ekonomer och arbetsgivare och i politiken. De måste utmanas och ifrågasättas.
Det är nödvändigt att omfördela de resurser som i dag tilldelas män och kvinnor i så olika grad - det gäller tid, inkomster, makt och hälsa.
I morse innan jag gick hit läste jag tidningen. Det har kommit ny statistik som visar att män tjänar i snitt 46 000 kronor mer än kvinnor gör i snitt. Det är 46 000 kronor per år. Och det här var år 2007.
Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har, som vi vet, de ekonomiska skillnaderna ökat ännu mer. Enligt riksdagens utredningstjänst har de ökat med över 1 000 kronor
per månad
, alltså med totalt nästan 13 000 kronor per år. Tänk er själva! 46 000 kronor plus är vad den här regeringen har åstadkommit under de senaste tre åren - det blir väldigt mycket pengar under en levnadstid.
Det talas ofta om vad jämställdheten kostar. Vi har inte råd med heltidstjänster. Vi har inte råd med en bra sjukförsäkring. Vi har inte råd med en bättre välfärd som kvinnor är så beroende av.
Vi menar att den här ordningen måste brytas. Därför borde ett jämställdhetspolitiskt råd tillsättas. Syftet med ett sådant råd är dels att utveckla en praxis för budgetarbetet här i riksdagen som integrerar ett feministiskt perspektiv på den ekonomiska politiken, dels att hitta långsiktiga strategier för att nå de jämställdhetspolitiska målen. Tyvärr har inget annat parti hittills varit intresserat av detta förslag. Men vi hoppas att det blir så, för vi menar att det här är absolut nödvändigt.
Den regering som vi har nu lever till exempel inte ens upp till sina egna mål om att de regeringsförslag som läggs fram ska redovisas tillsammans med en könsstatistik i diagram och tabeller exempelvis. Inte ens det klarar man av.
Vi vill också att det föreslagna rådet ska komma med förslag till förändringar och följa upp hur de politiska reformerna förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen. De ska vara ett stöd i det arbetet. I rådet vill vi gärna se forskare och ekonomer med genuskompetens. Vi vill också gärna att det finns en referensgrupp kring detta råd.
Fru talman! Till slut gäller det frågan om Lettland. Vänsterpartiet ser gärna att Sverige lånar ut pengar till Lettland men menar att det ska ske genom ett bilateralt lån, inte genom IMF:s försorg. Vi menar att IMF ställer orättmätiga krav på andra länder och att Sverige inte ska stödja det. Vi menar också att riksdagen behöver en särskild proposition i frågan så att vi har de underlag som behövs för ett slutgiltigt ställningstagande.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation angående punkten om Lettland.