Herr talman! Det finns en stor och berättigad oro för vad som ska gälla för bland annat ramdirektiv och riskbedömningar om Stoibergruppens idéer vinner gehör. Man kan inte bara lättvindigt säga att Stoibergruppens förslag inte kommer att gå igenom, och därför behöver man inte göra något. Det blir ett ordentligt bakåtkliv i arbetsmiljöarbetet till förmån för regelförenklingsarbetet. Det är en pendel har vi sett så många gånger. Den ena delen tar över på bekostnad av den andra. Det är olyckligt om man skulle offra decenniers arbete för att öka aktiviteterna i det förebyggande systematiska arbetsmiljöarbetet för eventuella kostnadsbesparingar eller regelförenklingar. Då bygger man på ett redan bräckligt underlag.
Därför är det olyckligt när ministern ställer sig tveksam till idén att minska kraven på riskbedömning. Så står det i interpellationssvaret. Nu säger ministern att han inte tycker att Stoibergruppens arbete är bra. Men när det gäller riskbedömningar och dylikt är det inte riktigt ministerns bord, utan det är andra som ska ta detta. En tydlig del har dock ministern i detta som ansvarig för dessa frågor i regeringen. Därför är tydligheten viktig. Det är viktigt hur Sverige agerar i dessa frågor. Man måste lyfta upp arbetsmiljöarbetet och inte skylla på något annat.
Vi hade en arbetsmiljöriksdag för en tid sedan då denna fråga var uppe på nationell nivå på ett viktigt sätt. Det är dock oerhört viktigt hur detta ser ut i ett EU-perspektiv, för det spiller över på oss. Det är ramdirektivet det handlar om.