Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om jag är beredd att verka för att samma krav ska ställas på samtliga företag, oavsett hur stora de är, när det gäller dokumentation och riskbedömning av arbetsmiljön.
Frågan har sin bakgrund i EU:s arbete med regelförenkling. Som ett led i det arbetet har kommissionen presenterat ett meddelande som innehåller preliminära förslag på åtgärder för regelförenkling inom 13 områden. Förslagen syftar till att minska den administrativa bördan i de företag som berörs av reglerna. Arbetsmiljö är ett av de områden som tas upp.
Flertalet av de åtgärder som föreslås på arbetsmiljöområdet handlar om hur man kan ge information och råd till berörda verksamheter så att de får hjälp att tillämpa gällande regler enkelt och effektivt.
Därutöver nämner kommissionen en förändring av reglerna i ramdirektivet om arbetsmiljö som skulle kunna övervägas i det europeiska regelförenklingsarbetet. Det gäller att mycket små företag, som utför arbeten med låg risk, skulle kunna undantas från kravet att göra skriftliga riskbedömningar av arbetsmiljön.
Först vill jag framhålla att arbetet med att förenkla regler, och därmed minska administrativa kostnader, är av största betydelse, inte minst för små företag. På arbetsmiljöområdet är den övervägande delen av sådana administrativa kostnader kopplad till EU-regler. Därmed är det mycket angeläget att man ser över EU-regleringen i detta avseende. Det är därför mycket positivt att kommissionen har tagit fram idéer till ytterligare förenklingsåtgärder.
Vi måste dock komma ihåg att målsättningen med vårt nationella arbete med regelförenkling är att skära ned på onödiga administrativa bördor. Det är alltså inte meningen att förenklingar ska leda till att effekterna av regler tunnas ut. På arbetsmiljöområdet innebär det att förenklingar inte får leda till försämringar i arbetsmiljön.
Kravet att göra riskbedömningar och att dokumentera dessa skriftligt är en central del i det lokala arbetsmiljöarbetet. Det finns dock inga detaljer i reglerna om hur riskbedömningarna ska göras, eller hur dokumentationen ska se ut. Anledningen till det är att det förebyggande arbetsmiljöarbetet ska kunna anpassas efter behov och förutsättningar i varje typ av verksamhet. Det finns en betydande flexibilitet i dessa regler. För verksamheter med låg risk för olycksfall och annan ohälsa finns därmed inga omfattande dokumentationskrav.
Eftersom systemet med riskbedömningar är så grundläggande för arbetsmiljöarbetet ställer jag mig tveksam till idén om att minska kraven på sådana bedömningar. Något sådant konkret förslag har heller ännu inte lämnats av kommissionen. Förslaget till åtgärd ska först diskuteras i kommissionens rådgivande kommitté för arbetsmiljöfrågor. Där ingår företrädare för såväl regeringar som arbetsmarknadens parter.
I stället för att minska kraven på riskbedömningar anser jag att ett annat av kommissionens förslag bör uppmärksammas. Det handlar om att informationen kan förbättras om hur reglerna kan tillämpas så enkelt och effektivt som möjligt, så att inte mer omfattande dokumentationer än nödvändigt görs. Information och råd av detta slag ligger väl i linje med de svenska ambitionerna på arbetsmiljöområdet. Jag är nämligen övertygad om att en god arbetsmiljö är lönsam, inte bara för samhället och individen utan också för arbetsgivaren.
Jag är beredd att överväga andra regeländringar som kan minska särskilt de små företagens administrativa kostnader och skapa en märkbar förändring i företagens vardag, dock utan att detta leder till lägre skyddsnivåer och ökade risker för de anställda.