Herr talman! När jag bestämde mig för att gå in i den här interpellationsdebatten, kanske för att få lite svar på mina frågor, var utgångsläget lite grann EU. Det är en sådan fråga som vi ständigt drabbas av, vill jag påstå, och naturligtvis även vår regering.
I svaret som jag har läst nu på morgonen kan jag se att det finns tveksamheter från regeringen men inget svar på varför man inte reagerar. Och det är inte första gången, utan regeringen har varit väldigt flat och passiv i de här frågorna på många sätt.
Den fråga man ställer sig är varför det finns anledning att ha olika regler för olika företag, om arbetsmiljöarbetet inte är lika viktigt för alla företag och för alla anställda, för arbetsmiljöarbetet är ju i första hand till för att skapa bra arbetsmiljö för dem som är anställda i företagen.
Små företag har problem. Vi vet att de definitivt har mindre tid att hålla på med regelverk, blanketter och sådana saker. Men i det sammanhanget bör man också definiera vad som är små företag, för man måste veta var gränsen går, och det är inte så lätt. Dessutom är det så att om man har olika regler för olika stora företag - det här har vi varit inne på förut ett antal gånger i debatterna - vilka signaler skickas då ut till företag och anställda? Och hur hög status har arbetsmiljöarbetet, framför allt det förebyggande arbetsmiljöarbetet? Det vill jag veta om ministern över huvud taget reagerar på.
Om man nu accepterar den här regelförändringen är det viktigt att motivera varför man gör det. Då måste man motivera varför man gör skillnad på företag och företag och anställda och anställda. Det är det som är kontentan och slutsatsen.
Naturligtvis tycker jag att man skulle ha en mycket mer kritisk hållning till EU i förslagen. Det har vi varit inne på förut också. Innan Lissabonfördraget gick igenom hade vi chans att göra massor av saker för att från svensk sida ställa ett antal kritiska frågor och kanske till och med få ett förbehåll för att kunna göra andra saker. Arbetsmiljöområdet är inte så prioriterat, men det finns ändå med där. Man hänvisar bara till EU:s roll i många sammanhang i stället för att ta fram en svensk linje och säga: Det här driver vi.
Vi är medlemmar i EU, och det kommer att påverka oss lång tid framöver. Men frågan är vad det finns för svensk linje inom EU för att det här inte ska genomföras. Det skulle jag vilja ha svar på.