Herr talman! Som sagt: Subsidiaritetsprövningar är inte bland det enklaste på den här planeten. Det är väldigt svårt att hålla isär själva subsidiaritetsfrågan och sakfrågan. Sedan har vi även det här med det fördjupade samarbetet, och det omfattar inte hela, men då måste man ha historiken klar för sig: Europeiska rådet har godkänt detta fördjupade samarbetet, och den svenska regeringen har godkänt det.
Det kan man ha synpunkter på, och man kan ha synpunkter på EU. Det har till exempel Vänsterpartiet. Vi anser att Sverige på sikt bör lämna EU. Men så länge vi är med i EU spelar vi enligt reglerna och försöker göra de bästa möjliga ställningstagandena.
Gunnar Andrén hävdar att Vänsterpartiet i och med detta ställningstagande i subsidiaritetsfrågan är förespråkare för en beskattningsrätt till EU. Då tycker jag att Gunnar Andrén inte riktigt har läst utlåtandet, för där är det refererat vad vi har framfört tidigare i behandlingen, nämligen att vi inte kan tänka oss att gå med i någonting sådant här om det överför beskattningsrätt till EU. Vi är också helt klart motståndare till att skatteintäkterna ska kunna gå till EU som egna medel, utan de ska gå till medlemsländerna.
Men detta är, menar jag, sakfrågan. Subsidiaritetsfrågan är ju om ett sådant här förslag ska tas fram på EU-nivå eller mellanstatlig nivå. Där delar vi kommissionens åsikt som det står att "målet med förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås om medlemsstaterna måste samverka".
Kan inte Gunnar Andrén som EU-vän se den motiveringen?