Herr talman! Gunnar Andrén fortsätter att blanda äpplen och päron. Det är en sakfråga hur den här skattens utformning ska se ut. Det finns oklarheter, men grundprincipen är att om man ska ha en skatt på finansiella transaktioner mellan ett antal samverkande länder som har fått godkänt av Europeiska rådet så måste den tas fram på en gemensam nivå och klara nödvändiga krav på harmonisering för att det inte ska bli olika effekter, fragmentisering och så vidare. Det är det som är grundfrågan.
I själva sakfrågan är det väldigt mycket som är oklart, till exempel om det blir några egna medel eller inte. I och för sig är det formulerat i utskottets utlåtande att förslaget i nuläget bedöms och så vidare. Men att i själva subsidiaritetsfrågan kunna godkänna ett förslag som inte är slutförhandlat och förutse hur det kommer att se ut är inte realistiskt, utan det handlar om den principiella frågan: Bör det här tas fram på gemensam nivå eller inte?
Det tycker vi. Det bör tas fram på gemensam nivå för att man ska kunna få effektivitet i den här skatten. Tänker man lite längre och vill försöka nå det här på en global nivå, över många nationsgränser, skulle då Gunnar Andrén tycka att det strider mot subsidiaritetsprincipen, eller är det liksom en lämplighetsfråga?
Kan Gunnar Andrén svara på den principiella frågan?