Herr talman! Liksom föregående talare yrkar jag bifall till reservationen i ärendet.
Subsidiaritetsprövning är inte den enklaste frågan på den här planeten, men jag anser att utskottsmajoriteten blandar ihop sakprövningen med subsidiaritetsprövningen.
Vad vi ska pröva här i dag är ju om vi tycker att det är okej eller inte att ett förslag om en skatt på finansiella transaktioner tas fram på EU-nivå eller om det är bättre att det sker på nationell nivå. Vi ska alltså i dag inte ta ställning till om vi tycker förslaget i sak är bra. Det är en senare fråga.
Men, som sagt, det är inte så enkelt att hålla isär dessa frågor, och saken kompliceras ytterligare av att EU-kommissionens förslag bara rör elva av EU:s 27 medlemsstater. Men Europeiska rådet har godkänt ett så kallat fördjupat samarbete mellan de elva deltagande staterna, och även den svenska regeringen har ställt sig bakom detta beslut. Det kan nämnas att bland de elva ingående staterna finns de fyra stora staterna Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien.
Förslaget i sak innehåller kontroversiella delar, som att även finansinstitut utanför de elva länderna, till exempel i Sverige, måste betala skatt till exempelvis Tyskland om den svenska parten handlar värdepapper med ett tyskt finansinstitut. Men, herr talman, detta är enligt min uppfattning en sakfråga, inte en subsidiaritetsfråga.
Vänsterpartiet är en principiell förespråkare för en transaktionsskatt på finansiella transaktioner, och det framgår av utlåtandet att Vänsterpartiet i den tidigare behandlingen av denna fråga har framfört att vi inte har några invändningar mot att några EU-länder genomför en skatt på finansiella transaktioner via ett fördjupat samarbete men också att Sverige endast ska ansluta sig till ett sådant samarbete om det är utformat som en mellanstatlig överenskommelse som inte överför beskattningsrätt till EU och att skattens intäkter oavkortat tillfaller medlemsländerna och inte EU.
Vi har i utskottet vid olika tillfällen träffat regeringens företrädare som informerat utskottet om de pågående förhandlingarna om transaktionsskatten. Sveriges regering deltar i dessa förhandlingar även om Sverige inte avser att delta i transaktionsskattesamarbetet och därför inte heller har rösträtt i beslut om dessa regler. Men den svenska regeringen är aktiv och försöker påverka sakinnehållet. Enligt uppgift är förhandlingarna långt ifrån färdiga, och jag är övertygad om att såväl skatteutskottet som finansutskottet och EU-nämnden till exempel kommer att följa utvecklingen i sak noggrant framöver.
Men återigen, herr talman, handlar dagens utlåtande inte om sakinnehållet utan om subsidiaritetsfrågan, även om det som sagt är svårt att hålla isär de här sakerna.
I subsidiaritetsfrågan är det min bedömning att givet att Europeiska rådet, inklusive Sverige, har godkänt ett så kallat fördjupat samarbete om en skatt på finansiella transaktioner bör det harmoniseras mellan de elva deltagande länderna bland annat för att, som kommissionen anför, undvika snedvridning av konkurrens, motverka omotiverad utflyttning av transaktioner, minska den nuvarande fragmenteringen med mera och, som kommissionen sammanfattningsvis säger, att målet med förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna själva utan uppnås bättre på unionsnivå.
Herr talman! Kanske någon finner det märkligt att Vänsterpartiet delar EU-kommissionens - och regeringens - bedömning i frågan. Men jag tycker att det på sätt och vis är ganska enkelt. Det är naturligtvis så att om vi ska komma åt finansiell spekulation med mera måste vi samverka över nationsgränserna, och då är de elva medlemsstaternas samverkan ett exempel på en sådan samverkan. Sverige och Europeiska rådet har, som sagt, godkänt detta.
Det ska också bli mycket intressant att följa förhandlingarna om utformningen av skatten och konsekvenserna på de finansiella marknaderna i framtiden när - och om, kanske man måste säga för säkerhets skull - den införs. Men det är en annan och senare fråga.
Jag yrkar bifall till reservationen.