Herr talman! Kulturmiljövård spänner över ett enormt stort område från stort till smått.
I kulturminneslagen finns skrivet vad vi ska bevara och hur vi ska bevara vårt kulturarv. Den lagen är ganska gammal, nämligen från 1988, och börjar nästan bli ett kulturarv.
Är den värd att bevaras för att den är så gammal eller behöver den kanske uppdateras? Centerpartiet anser att den behöver uppdateras och har även motionerat om det.
När det gäller dagens betänkande tänker jag tala om hantverk.
I Sverige finns det väldigt många hantverksyrken med mångårigt yrkeskunnande som har utvecklats under hundratals år. Många av dessa yrken är utdöende, och vi har därför ett stort ansvar för att utbilda nya personer inom olika hantverksyrken för att förvalta det kulturarv som vi har ansvar för.
Den motion som vi i alliansen yrkar bifall till i dag handlar om knyppling och symboliserar ett yrke som har problem med nyrekrytering.
Jag yrkar därför bifall till reservation 2 under punkt 3.
Hur ska vi kunna bevara och förnya kunskaperna om de ca 300 hantverksyrken som i dag saknar utbildningsmöjligheter?
Ansvaret för det tycker jag i stor utsträckning ligger på våra olika utbildningsområden från gymnasieskolan till olika utbildningar för vuxna.
För att samhället ska fungera behöver vi inte bara teoretiker utan även personer som arbetar med händerna. Därför är det viktigt att det finns program i gymnasieskolan för yrkesutbildning samt program som erbjuder breda lärlingsutbildningar. Om detta utvecklas i gymnasieskolan så innebär det att bland annat våra hantverksyrken kan bevaras till nästa och nästa generation.
Givetvis kan inte gymnasieskolan ansvara för att alla hantverksyrken bevaras. Därför har folkbildningen och vuxenutbildningen en stor funktion att fylla.
Folkbildningen är en central part i arbetet med lokal utveckling i hela landet och där kan man lätt fånga upp hantverksyrken som behöver lyftas fram för att inte bli bortglömda. Om ett studieförbund anordnar kurser för knypplare så skapas ett intresse och därmed finns förutsättningar för att hantverket ska leva vidare.
Den kvalificerade yrkesutbildningen har också stor betydelse för att värna hantverksyrkena.
Det kom i går en proposition om just KY, och där lyfter man frågan om ansvaret för att utbildningarnas kvalitet säkras. Det är bra!
Det enda som egentligen oroar mig när det gäller propositionen är att det ändå kommer att finnas yrken som inte kommer att anordnas som uppdragsutbildning därför att Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning inte godkänner utbildning för att till exempel lära sig knyppla, eftersom det inte ska utbildas fler än vad arbetsmarknaden förmår att ta emot.
Det är givetvis svårt att veta hur många knypplerskor som kommer att kunna livnära sig på sitt hantverk. Det är lätt att säga att det inte är någon idé att godkänna knyppling som uppdragsutbildning eftersom arbetsmarknaden inte har användning av dessa nya yrkesutövare. Risken är, som jag ser det, att det finns många fler hantverk som klassas som ointressanta för arbetsmarknaden, och som inte kommer att finnas med inom det utbud som KY, kan erbjuda.
Jag tycker att det är viktigt att man tittar på de lokala behov som kan finnas. Därför ska man kunna ansöka och få beviljat uppdrag inom de områden där de olika hantverken behövs.
Med detta exempel vill jag förklara varför vi i alliansen anser att det behöver utredas hur man med riktade insatser ska kunna upprätthålla den verksamhet som krävs för att förvalta vårt kulturarv.