Herr talman! Vi ska denna sena kvällstimme behandla ett så viktigt ämne som kulturmiljövården. Jag kommer därför att försöka hålla mig till de två reservationer i betänkandet som vi kristdemokrater står bakom. Övriga tankegångar och förslag som Kristdemokraterna har finns i våra motioner som tar upp kulturmiljövården.
Jag vill inledningsvis säga att det är glädjande att insikten om vårt kulturarvs betydelse ökar i samhället. Att ha en god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning både för att bygga upp sin egen identitet och för att kunna respektera andras kultur och värden.
I vårt kulturarv, herr talman, återfinns i dag en lång tradition av hantverkskunnande. Många är de som har velat bevara kulturarvet inom olika typer av hantverk. Men verksamheten har ändå tvingats att kämpa för att få tillräckliga resurser för sin överlevnad. Hantverk är ingen sysselsättning som kan effektiviseras. Hantverket kräver tid och noggrannhet, och produkterna kan aldrig bli ekonomiskt lönsamma. Deras värde måste mätas med andra mått.
Alltfler hantverksyrken lever en tynande tillvaro i vårt land. De tillhör vår kultur, och kunskaper har under århundraden förts från en generation till en annan. I dag saknas de möjligheter som varit självklara tidigare, till exempel att rekrytera yngre hantverkare till yrken genom ett mäster-lärlings-förfarande.
De som studerar till dessa yrken i dag får varken del av statens utbildningsmedel för postgymnasiala utbildningar eller studiemedel som andra studerande. Enligt en rapport från Stockholms hantverksförening saknas i dag utbildningsmöjligheter till omkring 300 hantverksyrken. Detta är oacceptabelt, säger vi kristdemokrater. Medelåldern i hantverkarkåren är så hög att 100 000 hantverkare kommer att pensioneras inom en tioårsperiod. Vad vill Socialdemokraterna göra åt detta?
Som Lennart Kollmats var inne på säger man i betänkandet att man ska se detta i ett större perspektiv. Problemet är att det sade man även tidigare när vi hade den här frågan uppe. Jag har tittat i ett gammalt protokoll. Det är i dag ganska precis fyra år sedan. Jag fick precis samma svar från Socialdemokraterna i en replikdebatt då.
En annan fråga som jag vill ta upp, herr talman, är flytten av Riksantikvarieämbetet.
Jag kommer inte att ta några repliker i kväll eftersom kvällen är sen och jag vill att även nästa betänkande ska hinna behandlas. Därför ska jag lite utförligt försöka beskriva det helt felaktiga tankesätt som ligger i det beslutet enligt oss kristdemokrater - i reservationen även enligt Moderaterna och Folkpartiet.
Riksantikvarieämbetet fick utsättas för ett beslut från regeringen 2005. Det skulle delvis utlokaliseras till Gotland som en följd av försvarsnedläggningarna.
När debatten fördes med kulturminister Leif Pagrotsky i den här frågan blev ofta den demagogiska repliken tillbaka att vi som hade synpunkter på detta hade åsikten att Gotland inte skulle klara av detta och att det på Gotland fanns människor som inte kunde arbeta med kulturarvsfrågor.
Detta är ju helt fel. Det är inte den diskussionen som vi har fört. Det tror jag är helt klart för de allra flesta. Det är bara ett sätt att hantera en debatt. Det är inte riktigt sjyst.
Det här är ett mycket dåligt beslut. Utifrån ett kulturmiljöperspektiv är det ett vansinnigt beslut. Riksantikvarieämbetet, som ju är en myndighet med ansvar för frågor som rör kulturmiljövård och kulturarv, bedriver ett arbete som sker i och är helt beroende av en nära samverkan mellan länsstyrelser och de regionala museerna och Riksantikvarieämbetet.
Vi kristdemokrater sade nej. Flytta inte Riksantikvarieämbetet, sade vi. Vi menar att flytten av Riksantikvarieämbetet är orimlig, både ur ett kulturpolitiskt perspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi har till och med sagt att det är ett dråpslag mot kulturmiljöarbetet i Sverige för lång tid.
Beslutet är fattat av regeringen utan att man har hört något från riksdagen. Det är oerhört förvånande.
Riksantikvarieämbetets flytt till Visby beräknas kosta 86 miljoner kronor, om myndigheten slipper stora pensionsersättningar och hyreskostnader. Annars höjs notan med 90 miljoner kronor. Det står att läsa i Riksdag & Departement nr 9.
Endast 20 anställda har, enligt vad jag har tagit del av, tackat ja. Anna hade siffran 10. Det må vara 10 eller 20; det är försumbart få som har tackat ja till att följa med. Övrig personal tackar nej. Nej, säger man. Vi vill inte flytta med.
Jag upprepar: Kostnaden är 86 miljoner kronor, i värsta fall ytterligare 90 miljoner kronor, och 20 personer säger att man vill följa med. Hela Riksantikvarieämbetets budget är, som vi vet, på 290 miljoner kronor per år. Tanken svindlar när man tänker i de här proportionerna.
Man räknar med att behöva rekrytera 120 nya medarbetare. En stor uppgift blir att dokumentera den kunskap som många av de medarbetare har som nu slutar och inte följer med. En stor uppgift blir också att introducera ny personal.
Det kommer att krävas ett stort antal personalresor mellan fastlandet och Gotland för att behålla kontakter och hålla ihop myndigheten.
En fråga som jag skulle vilja få svar på i kväll - jag tror inte att jag får det - är om Socialdemokraterna står fast vid sitt löfte att låta Riksantikvarieämbetet slippa betala pensionsersättningarna och riskpremierna - vilket regeringen har lovat - och hyran till Statens fastighetsverk för lokaler i Stockholm. Står det löftet kvar?
Mot bakgrund av vad jag här har framfört kan man tydligt se vilket omdömeslöst beslut det här är. För mig och Kristdemokraterna är det helt oförsvarligt. Hur man kan hantera våra gemensamma resurser i form av kunnande, kompetens och reda pengar på detta sätt kan jag aldrig förstå.
Herr talman! Ur ett kulturmiljöpolitiskt perspektiv är det fel, men också ur ett mänskligt perspektiv.
Avslutningsvis står jag givetvis bakom de två reservationer där Kristdemokraterna finns med. för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation 3 under punkt 4.