Fru talman! EU-kommissionen är minsann inte
rädd för att tycka till. Under 80-talets värsta marknad-
syra formulerade man sina riktlinjer för den offentliga
informationen. Där finns en hel del som är bra, men
där finns också sådant som är riktigt farligt. Man
framhåller bl.a. att offentliga organ som har en egen
informationstjänst bör undvika en praxis som leder till
snedvriden konkurrens. Offentliga organ bör, enligt
riktlinjerna, pröva om en existerande privat service
kan användas eller anpassas så att den tillgodoser
behoven.
I ekonomernas värld är ingenting heligt. Inga vär-
den är viktigare än att man först och främst måste
kontrollera att kapitalet inte har chans att tjäna pengar
på dem.
Lyckligtvis är klokskapen så stor att detta bara är
en riktlinje och inte ett direktiv. I så fall skulle riksda-
gens offentliga databas, Rixlex, knappast kunna ut-
vecklas utan snarare riskera att stängas. Men det är
illa nog. Även s.k. guidelines påverkar tänkande och
utveckling, och det är ett uttryck för vad som kan
hända om stora tekniska förändringar genomförs i ett
klimat när samhället mer eller mindre har abdikerat.
Antag att man inte hade vågat göra gemensamma
satsningar när teletekniken kom en bit på väg, när
Posten byggdes upp, när elnätet strukturerades eller
när järnvägsnätet etablerades på allvar i vårt land.
Antag att Axel Oxenstierna varje dag hade frågat sig:
Hur kommer marknaden att reagera på det här?
Trampar jag kapitalet på tårna om jag bygger upp en
effektiv statlig administration?
Antag att den enda fråga som ställts av tidigare
politiker var: Vem vill och vem kan tjäna pengar på
det här? Jag undrar om samhället hade varit bättre då.
Hade det varit rättvisare? Jag tror inte att den mest
envetne marknadsliberalen skulle svara ja på den
frågan i dag.
I mer än ett årtionde har vi talat om den revolution
som informationsteknologin kommer att innebära. Nu
är vi där. I fjol såldes 500 000 persondatorer i Sveri-
ge. I år räknar försäljarna med 600 000. Samtidigt vet
vi att skillnaderna i användning mellan olika sam-
hällsgrupper är mycket stor. Det finns skillnader
mellan olika åldersgrupper och mellan könen. Risken
för nya klassklyftor är uppenbar.
Vi "örebrolänningar" skrev motionen om att riks-
dagen borde utreda möjligheterna att erbjuda Rixlex
kostnadsfritt till allmänheten, eftersom vi tycker att
det är viktigt att riksdagen tar en generaldiskussion
om vilka som skall ha rätt till de stora informations-
mängderna och om hur vi skall använda datatekniken
till att minska - inte fördjupa - klassklyftorna.
Rixlex är ett suveränt system. Stora ansträngning-
ar och stor entusiasm har lagts ner för att bygga om
ett enkelt system så att vi riksdagsledamöter - men
inte bara vi - skall kunna söka information i den
mängd fakta som passerar riksdagen varje år. Somt
kanske inte är det mest spännande på vår jord. Men
det är uppenbart att såväl i riksdagens eget material
som i SFS finns det massor som medborgare i olika
åldrar tycker är jättespännande. Det må vara regler för
scooterkörning, möjligheten till kontroll av de egna
ledamöternas insatser, diskussionerna om arbetstider,
sysselsättning, statsskuld eller pensioner.
Därför är det trist att vi inte kommit längre än till
en prissättning som innebär att riksdagens material är
en exklusivitet. När det kostar 6 000 kr om året att få
del av Rixlex är det uppenbart att inga vanliga med-
borgare vare sig vill eller kan öppna systemet från sin
egen dator.
Det finns anledning att vara besviken på KU:s ytt-
rande. Det är inte bara för att man har avstyrkt vår
motion, utan kanske framför allt för att man inte har
tagit en riktigt djup diskussion om principerna för den
datoriserade samhällsinformationen.
Visst är det bra att KU tar regeringen i örat så att
den får ordning på sina datarutiner. Och visst är det ett
fall framåt att man tycker att förvaltningsstyrelsen
skall överväga att erbjuda Rixlex kostnadsfritt till
bibliotek och medborgarkontor. Men KU verkar inte
för ett ögonblick bekymrat över att prissättningen på
Rixlex betyder att informationen i databasen aldrig
kommer att bli allmän egendom. Det verkar inte som
om utskottet tänkt tanken vad det skulle betyda för
demokratin om alldeles vanliga ungdomar, kvinnor
eller fackligt aktiva kunde sitta hemma vid sin dator
och plocka fram information - information som kunde
ge bättre underlag för insändare, motionsförslag,
demonstrationsapeller eller bara för diskussioner
kring köksbordet eller med kompisarna på jobbet.
Visst är det bra om man går sakta fram i politiken
ibland, men det kan också vara farligt. Tekniken rusar
i väg. Vare sig vi vill det eller inte kommer samhället
att påverkas. Den tekniska utvecklingen varken vill
eller skall vi förhindra. Vår generation liksom tidigare
generationer måste ta ställning till hur tekniken bäst
skall tjäna utvecklingen av det goda samhället.
En fråga i det sammanhanget är hur vi med tekni-
kens hjälp skall fördjupa i stället för att minska demo-
kratin. Då får inte pengar vara nyckeln till kunskap.
Då får inte omsorgen om att privata företag skall
kunna sälja information på data-ROM vara viktigare
än vanliga människors möjlighet att vara med i sam-
hällsdebatten.
Fru talman! Jag har inte för avsikt att yrka bifall
till vår motion i dag. Betänkandet från KU är enhäl-
ligt. Det är inte särskilt stimulerande att förlora en
votering med utslag i storleksordningen 343-6. Jag
vill ändå passa på tillfället att vädja om att förvalt-
ningsstyrelsen i sin fortsatta beredning av ärendet och
att konstitutionsutskottet i sin fortsatta diskussion om
IT-frågorna skall hålla diskussionen om hur datasam-
hället skall kunna utvecklas i demokratins tjänst varm
och öppen för nya tankar.
Fru talman! Demokratin är alldeles för viktig för
att krämas bort.