Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationer och motioner.
Det är viktigt att belysa vikten av att möta frågor rörande kärnsäkerhet med respekt. Säkerheten kring driften av reaktorer samt transporter och förvaring av radioaktivt avfall är frågor som berör samtliga svenska medborgare. Konsekvenserna av bristande säkerhet kan komma att drabba alla som lever i Sverige samt närliggande länder.
Det är därför inga enkla frågor vi har att ta ställning till. Samtidigt ska man inte överdriva och späda på folks rädsla i onödan. Tvärtom måste man informera allmänheten och prata om dessa frågor så att alla förstår vad till exempel ett slutförvar innebär.
Under mitt senaste besök vid Forsmark möttes jag av en oerhört kompetent personal. De tar säkerheten kring verksamheten på mycket stort allvar och arbetar väldigt professionellt kring frågorna, detta för att hela tiden säkerställa att säkerheten alltid kommer först.
Vad gäller plats för slutförvar av kärnbränsle måste vi förlita oss på att de experter som finns inom området både är kunniga och professionella. SKB genomför som vi tidigare har hört platsundersökningar både i Oskarshamns och i Östhammars kommun. Alliansen har ingen anledning att betvivla att SKB kommer att ta ett riktigt beslut den dagen undersökningarna väl är gjorda. Att redan på förhand bestämma att det just är Forsmark som är det bästa stället för slutförvaret, som några motionärer i betänkandet antyder, anser vi är att dra förhastade slutsatser.
Herr talman! Kärnkraften har hittills lämnat efter sig ungefär 5 000 ton använt kärnbränsle i Sverige. Detta måste vi ta hand om. SKB jobbar efter en speciell metod för att förvara det använda kärnbränslet. Metoden som kallas för KBS-3 innebär att bränslet kapslas in i koppar som sedan som deponeras i urberget på ca 500 meters djup, inbäddat i bentonitlera.
En annan metod som bland annat Miljöpartiet lyft fram den senaste tiden är den som kallas för djupa borrhål. Det innebär att avfallet innesluts i kapslar som sedan sänks ned och staplas i borrhål på två-fyra kilometers djup i det svenska urberget. Denna metod är mycket osäker från tre aspekter.
För det första är kunskaperna om bergets egenskaper på sådana djup väldigt begränsade, och man räknar med att det tar ytterligare ungefär 30 år att vidareutveckla den här metoden.
För det andra är metoden i praktiken ett enbarriärsystem som inte uppfyller SKI:s föreskrifter om flerbarriärsystem.
För det tredje är säkerheten vid själva deponeringen ett problem. Kapslarna kan nämligen fastna eller skadas på vägen ned genom berget, och möjligheten att återta bränslet är i praktiken obefintlig.
De flesta länder som arbetar med kärnavfallsfrågan förutom Sverige, exempelvis Finland, USA och Tyskland, har valt geologisk slutförvaring som huvudalternativ. Ända sedan 70-talet finns en övergripande internationell enighet om att den geologiska slutförvaringen ska byggas på ett flerbarriärsystem. Fördelen och det som utgör säkerheten med KBS-3 är just flerbarriärsystemet av koppar, bentonitlera och berggrund. Djupa borrhål är, som jag tidigare nämnde, ett enbarriärsystem.
Herr talman! Vad gäller diskussionen kring upparbetning tycker jag att miljöminister Andreas Carlgren varit mycket tydlig i sina tidigare interpellationssvar. Låt mig sammanfatta det så här: I Sverige råder i dag en bred politisk enighet om att vi inte ska upparbeta vårt använda kärnbränsle, detta av miljömässiga skäl, hälsomässiga skäl och icke-spridningsskäl. Men det vore orimligt att förbjuda en upparbetning av använt kärnbränsle i lag, eftersom vi vet att tekniken hela tiden utvecklas på området. Det är möjligt att det i framtiden kan finnas tillfällen när det finns skäl att upparbeta kärnbränsle.
Den generation som utvecklat kärnkraften och vi som i dag nyttjar energin från kärnkraften har ett ansvar gentemot kommande generationer att ta hand om kärnkraftsavfallet. SKB har utvecklat en metod som många andra länder använder sig av och som uppfyller många av de kriterier man har satt upp. Det är viktigt att vi politiker tar vårt ansvar i dag och inte i morgon och löser slutförvarsfrågan.