Herr talman! Angående en uppgift i ett tidigare replikskifte vill jag återknyta till det som Marina Pettersson då felaktigt uppgav, att det var lika många offer för självmord som i trafiken. Jag kan nämna det exakta talet. År 2003 tog 1 376 sitt liv, och i trafiken var det 440 döda förra året. Det är alltså en stor skillnad på antalet offer. Dessutom är det, som Anne Marie Brodén har redogjort för, ett stort antal människor, flera tusen, som försöker ta sitt liv varje år.
Under flera år har oppositionen i varierande former begärt att vi skulle få det här nationella programmet för självmordsprevention. Det har varit trögt, men till slut, för ett år sedan, lyckades vi få en majoritet i riksdagen för att vi skulle få det här programmet. Nu är det utlovat till december detta år. Men den här trögheten och det faktum att vi liksom har fått lov att släpa Socialdemokraterna till det här beslutet gör ändå att frågan måste ställas om Socialdemokraterna nu menar allvar fullt ut.
Vi vet också att psykiatrisamordnaren Anders Milton har visat upp en skoningslös kritik när det gäller hur psykiatrin har fått hamna i bakvattnet under flera år. Och här har inte heller Socialdemokraterna mäktat med att ta ett långsiktigt grepp. Alliansen har visat upp att det åtminstone behövs en tioårig uthållighet där man också är beredd att anvisa ordentligt med pengar.
På området, som fordrar insatser mot självmordsprevention, ser vi inte den här uppslutningen från Socialdemokraterna. Och Gabriel Romanus tog tidigare också upp alkohol- och drogområdet i sitt replikskifte. Jag undrar alltså: Kan vi lita på att Socialdemokraterna nu tar den här frågan på allvar?