Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som
innebär bifall både till Vänsterpartimotionen och till
en socialdemokratisk motion.
Det är kanske en något sen timme för att försöka
dra i gång en stor ideologisk debatt om kapitalism och
socialism, även om det vore mycket frestande. Jag
hoppas att jag inte skall dra i gång alltför många och
långa replikskiften, när jag ändå något måste gå in på
de resonemang som har förts av både Sonja Rembo
och Anne Wibble.
Jag kan hålla med Anne Wibble om att den viktiga
distinktionen inte går mellan utländska och inhemska
ägare utan mellan vad vi kan kalla passiva respektive
aktiva ägare. Vi byggde vår motion om ekonomisk
demokrati förra året på en avhandling av Jan Glete
om hur den svenska kapitalismen hade utvecklats när
det gäller ägande. Det har varit en lång väg, från de
gamla Wallenbergarna, de gamla "riktiga" kapitalis-
terna, som var aktiva ägare och som själva visste
något om produktionen, till dagens alla finansknuttar,
finansdirektörer, som inte har en blek aning om vad
som pågår.
Det är i det sammanhanget ingen skillnad mellan
de statliga AP-fonderna och alla de fonder som t.ex. -
för att ta ett exempel som Anne Wibble väl känner till
- är S-E-Banken närstående. Det skulle vara intres-
sant att få höra Anne Wibble utveckla det här. Är de
här finansdirektörerna plötsligt skapande och kreativa
bara för att de råkar sitta i en fond som är nära knuten
till S-E-Banken i stället för i AP-fonden? Det är för
mig obegripligt.
Jag blev glatt förvånad när jag läste ett inlägg av
näringsminister Sundström i Dagens Nyheter den 18
oktober. Han skrev där: Ägarrollen i näringslivet
måste bli tydligare. Det gäller också de företag där
staten har intressen. Det borde vara möjligt att pen-
sionsfonderna är med och utvecklar näringslivet.
Låt oss titta på de svenska storföretagen i dag,
t.ex. Astra. Man kan då ställa sig frågan: Vad hade
Astra varit i dag utan stora offentliga investeringar i
sjukvård och offentligt finansierad forskning? Och
vad hade Ericsson varit i dag utan stora offentliga
investeringar i Televerket, i infrastrukturen på kom-
munikationsområdet?
Anne Wibble säger att hon inte känner någon i
näringslivet som tar emot AP-fondernas pengar. Jag
skulle verkligen vilja veta vilka det är hon talar om.
På festmiddagen kanske man säger "Aldrig i livet!
Inte ett öre från AP-fonderna!", men jag har aldrig
upplevt att någon har tackat nej när AP-fonderna har
köpt in sig i både det ena och det andra företaget.
Vår motion var alltså inspirerad av bl.a. närings-
ministerns inlägg, som vi såg som ett positivt tecken.
Det är rimligt att i dag se över AP-fondernas regler
och diskutera om inte AP-fonderna kan spela en mer
aktiv roll som ägare och samordnas med den statliga
näringspolitiken.
Det var också mycket glädjande att finansminis-
tern hakade på. Utskottet nämner att finansministern
har aviserat att en utredning skall tillsättas, men det
har ju bara skett muntligt. Kan vi då inte ge Erik Ås-
brink råg i ryggen och ge ett sådant här tillkännagi-
vande, så att det verkligen kommer i gång? Inför den
borgerliga anstormningen kan man ju annars bli rädd
att finansministern börjar darra på manschetten.
Jag vill också säga ett par ord om Sonja Rembos
påstående att det skulle vara det svenska skattesyste-
met som är orsaken till det stora institutionella ägan-
det. Det institutionella ägandet, de passiva ägarna och
finansdirektörernas inmarsch är ju faktiskt en interna-
tionell företeelse. Det finns i praktiskt taget vartenda
land, även i länder med regeringar som ideologiskt är
närstående Sonja Rembo. Det är ingen skillnad. Jag
var i Norge för ett tag sedan. Där har det suttit höger-
regeringar och drivit i stort sett samma typ av politik.
Utvecklingen där har varit precis lika snabb och gått
åt samma håll. Så det där duger inte som förklaring,
Sonja Rembo.
Jag kan sedan bara hoppas att Sonja Rembo har
rätt när hon säger att Socialdemokraterna odlar sitt
socialistiska idéarv. Jag har inte märkt så mycket av
det på senare tid, men, som sagt, hoppet finns kvar,
och jag hoppas innerligen att Sonja Rembo har rätt.