Fru talman! Jag tror att Johan Lönnroth är mycket
medveten om att hushållens aktieägande har minskat
mycket dramatiskt sedan 50-talet. Det har inte varit
bra för svenskt näringsliv. Det har inte varit bra för
tillförseln av riskkapital. Det har inte varit bra för
sysselsättningen. Det har inte heller varit bra för de
enskilda människornas möjligheter att bestämma över
sin ekonomi och själva kunna få disponera sina me-
del. Det har inte alls varit bra.
Jag uppskattar att Johan Lönnroth säger att det
svenska skattesystemet har spelat en roll. Det är ett
ganska stort erkännande för att komma från Johan
Lönnroth. Det är mer än vad socialdemokraterna
brukar erkänna.
Självklart har skattesystemet och dess utformning
spelat en oerhört stor roll för att skapa en så stor do-
minans som systemet har gjort för offentligt sparande.
Det var ju poängen också med ATP-systemet. Vi kan
erinra oss när vi nu också pratar om pensionsreformen
att poängen med ATP-systemet var att flytta över
sparandet från privat till offentligt sparande. Fonderna
kom ju till för att motverka det minskade privata
sparande som man väntade sig. Det var alltså en med-
veten konstruktion för att föra över sparande från
hushållen till staten.