Herr talman! Jag tror vi ska hålla isär saker och ting här. Nu blandar vi helt plötsligt äpplen och päron.
Först talar Marina Pettersson om hiv, och sedan talar hon om influensavaccin. Där vet jag att regeringen gör satsningar, om vi nu ska diskutera ett framtida eventuellt fågelinfluensavaccin.
Men det var inte alls det jag frågade om i dag. Det här gäller hiv och långsiktigheten och uthålligheten i att våga tro på den forskning som bedrivs och också på ett seriöst sätt ta till vara det som redan finns i frysen. Man behöver mer resurser för att också kunna testa det vidare framåt.
Långsiktigheten handlar inte om dessa 40 % kvinnor i Afrika som Marina Pettersson säger är smittade i dag. Det är för övrigt inte 40 %. Det är ett fåtal länder där talet är så högt. De kvinnorna hjälper man enbart genom antivirala medel, genom att använda kondomer och genom information om hur man skyddar sig själv och andra. Det handlar framför allt om antivirala medel om man som hivsmittad kvinna ska föda barn. De kvinnorna tror jag inte är betjänta av ett vaccin år 2025.
Håll isär de olika delarna. Se till att regeringen också satsar långt i framtiden, även om det nu ser mörkt ut. Det ser hopplöst ut just nu. Det är ett fåtal vacciner som är framgångsrika. Jag förstår att man som lekman då i stället hoppar på det senaste tåget, som råkar vara mikrobicider. I morgon kanske det är ett antiviralt medel, och då satsar vi våra resurser där.
Det är förödande för forskningen att man byter område på det här sättet hela tiden. Det är det som jag vill att regeringen också ska se i verkligheten och inte bara tala vackert om.