Herr talman! Centern har återkommande begärt
mera forskning om våld mot kvinnor och barn. Under
den senaste tioårsperioden har det i Sverige bedrivits
en omfattande forskning om våldsbrottslighet utanför
familjen.
När det gäller våld och hot om våld mot kvinnor i
nära relationer är forskningen inte lika omfattande.
Det är därför angeläget att en ökad
kunskapsunderbyggnad sker vad gäller omfattningen
och orsakerna till kvinnovåldet.
Bl.a. behöver orsakerna till det höga mörkertalet,
samband mellan olika sociala faktorer, skador och
kostnader, varningssignaler, överlevnadsstrategier och
hur våldet påverkar deras barn utredas. Det gäller
även frågan om en eventuell koppling mellan
pornografi och vålds- och sexualbrott mot kvinnor. En
ökad forskning krävs därför på området.
I det sammanhanget är det viktigt att det i
rättsstatistikens redovisningssystem framgår vilken
relation som råder mellan gärningsman och offer. För
misshandelsbrott går det visserligen att utläsa om
offer och gärningsman är bekanta, men inte om de har
en närmare relation. I statistiken saknas det också
uppgifter om kön när det gäller t.ex. sexualbrott och
olaga hot.
För att få ett bättre underlag för framtida och
jämförande studier bör en preciserad redovisning av
relationerna mellan offer och gärningsman ske i
rättsstatistiken vad gäller våld och hot om våld mot
kvinnor i nära relationer. Likaså bör statistiken alltid
redovisa kön.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till
reservation nr 4.
Jag delar uppfattningen i det särskilda yttrandet av
Görel Thurdin angående registrering av minderåriga
lagöverträdare. Det är nödvändigt att få kännedom om
vilken typ av brott som begås av de unga. Det finns
anledning att uttrycka oro över dagens
ungdomsbrottslighet. Det framhöll också
Ungdomskommittén som hade att göra en översyn av
det allmännas insatser vid brott som begås av unga.
Mellan åren 1990 och 1993 arbetade utredningen
med samhällets reaktioner mot straffmyndiga
ungdomar. Förklaringar till varför ungdomar under 15
år begår brott och vilka insatser som krävs från
samhällets sida för dessa ingick inte i uppdraget. Det
ledde till att utredningen enhälligt framhöll att det
vore önskvärt med en ny utredning för denna kategori
ungdomar.
Vi vet att det finns en betydande barnbrottslighet.
Den genomsnittligt mest brottsaktiva åldern ligger
runt 15 år. Det första brottet begås ofta redan i 10-
årsåldern, som också sades av föregående talare. Att
bryta mot lagen någon gång i ungdomen är inte
ovanligt. De allra flesta ungdomar fortsätter
emellertid inte med brottslig verksamhet.
Men för de ungdomar som riskerar att fortsätta
begå brott är det mycket viktigt att samhället försöker
bryta en begynnande brottskurva. För att samhället
skall kunna sätta in rätt insatser krävs att vi har
tillräckliga kunskaper om orsakerna till ungdomsbrott.
Därför krävs det att vi vet effekterna av olika insatser
och reaktioner från samhällets sida. Så är inte fallet i
dag. Därför behövs en utredning som bör koncentrera
sig på de bakomliggande orsakerna till brott som
begås av unga.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen
understrukit att det skulle vara av stort värde att ha
tillgång till sådana statistiska uppgifter.
Jag förutsätter att den utredning som nu pågår
inom BRÅ, Brottsförebyggande rådet, också
analyserar just de här frågorna och kommer med
förslag inom kort.