Herr talman! Jag har inskränkt min information i
dag till den pågående miljöprövningen av ärendet.
Det är den som vi har att avsluta.
Det är riktigt -- och det sade jag också -- att det
råder delade meningar i själva grundfrågan. Det
finns personer som företräder uppfattningen att
detta var ett felaktigt avtal och att vi inte skulle ha
ingått detta regeringsavtal med Danmark. Jag
tillhör alltså som bekant inte dem, men det är en
annan sak.
Vi har i ett annat skede av denna process haft
anledning att pröva också de andra frågorna, inte
minst de ekonomiska. I slutet av december lät
regeringskansliet de berörda departementen --
Finansdepartementet hade huvudansvaret -- göra
en genomlysning av de ekonomiska kalkylerna.
Slutsatserna av den redovisningen tror jag att jag
delvis redovisade i kammaren den 20 januari. Det
ledde till att vi då ansåg att det fanns en betydande
säkerhet i de ekonomiska kalkylerna.
Jag håller gärna med Elving Andersson om att de
ekonomiska kalkylerna givetvis måste löpande
prövas. Jag utgår också från att så kommer att ske.
Det är normalt att en noggrann och kontinuerlig
uppföljning av de ekonomiska kalkylerna sker i ett
så stort projekt som detta.
Jag vill tillföra en synpunkt när det gäller avtalet.
Jag tillhörde dem -- om vi går tillbaka till den förra
mandatperioden -- som röstade för avtalet i den
mån jag inte var frånvarande eller utkvittad; vilket
kan ha inträffat. Låt mig med viss erfarenhet sedan
dess säga att jag hoppas att Sverige aldrig mer går
in i en situation, där man sluter detaljerade och
långtgående avtal utan att först ha prövat
miljöfrågorna. Att fatta politiska beslut och sedan
säga att allt skall prövas enligt alla de, på goda
grunder, mycket omfattande miljölagar som vi har
i Sverige är en situation, som inte är bra, som inte
är bekväm och som från allmänna utgångspunkter
inte är speciellt tillfredsställande. Jag hoppas att vi
som för tre år sedan röstade för detta avtal i dag har
insett att läxan på den punkten borde ha lästs litet
bättre.