Herr talman! Jag ber om ursäkt för halvförsenad
ankomst. Den 20 januari i år informerade jag
riksdagen om läget vad avser regeringens
fortgående prövning av den fasta förbindelsen över
Öresund.
Bakgrunden till informationen var dels de besked
om inriktningen av prövningen som regeringen
lämnat den 13 januari, dels resultatet av det svensk-
danska statsministermötet i Malmö den 19 januari.
Jag konstaterade vid det tillfället att regeringens
prövning enligt naturresurslagen hade visat att det
inte förelåg några hinder mot bifall till konsortiets
ansökan enligt denna lag.
Vad gäller förbindelsens tillåtlighet enligt
vattenlagen hade Vattendomstolen emellertid
tillstyrkt att den svenska delen av förbindelsen
uppfördes endast under vissa förutsättningar, bl.a.
att den utfördes som en nollösning.
Därmed avsåg domstolen att vattenflödet från
Kattegatt genom Öresund till Östersjön inte fick
bromsas upp så att salt- och syretillförseln till
Östersjön minskade. Kravet ställdes att den
uppbromsande effekten av förbindelsen på
vattenströmningen genom Öresund skulle
begränsas till ner mot 0,5 % och att denna
uppbromsning eliminerades genom muddring.
Mot denna bakgrund gav regeringen konsortiet
möjlighet att inkomma med kompletterande
material för att visa en konkret utformning av
förbindelsen som klarade de förutsättningar som
Vattendomstolen hade angivit.
Sedan detta kompletterande material inkommit
uppmanade regeringen Vattendomstolen att
granska detta och att bedöma huruvida de uppsatta
villkoren kunde uppfyllas eller inte.
Vattendomstolen kom den 20 maj in med det
begärda yttrandet.
Domstolen ansåg att de föreslagna
förutsättningarna vad avser begränsningar av
sedimentspill samt begränsning i tid och rum av
grumlande arbeten hade fått en helt
tillfredsställande lösning.
Däremot fann domstolen att konsortiet då inte
hade visat att nollösningen med den definition som
domstolen hade valt, kunde uppfyllas.
Domstolen ansåg därför att konsortiet, innan
regeringen fattar beslut i tillåtlighetsfrågan, skulle
för regeringen redovisa beräkningar utifrån
domstolens definition av en nollösning.
Beräkningarna borde göras oberoende av varandra
och kunde utföras av Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut och Danskt hydrologiskt
institut med hjälp av tvådimensionella modeller.
Sådana beräkningar har därefter redovisats av
konsortiet. SMHI och DHI har utfört
beräkningarna på delvis olika sätt och med delvis
olika metoder. Instituten kommer dock bägge fram
till blockeringseffekter som ligger under eller i nivå
med domstolens villkor.
Under den fortsatta beredningen har icke hitintills
för regeringen redovisats något material som ger
anledning att ifrågasätta denna slutsats.
Kammarkollegiet har upprepat att de anser det
tekniskt möjligt att åstadkomma en nollösning och
sagt att den mätserie som nu presenteras till sin
längd uppfyller kravet på en designperiod som är
statistiskt representativ.
Därmed kan det således konstateras att det är
möjligt att uppfylla den matematiska nollösning
som de svenska och danska regeringarna har varit
överens om samtidigt som domstolens
förutsättningar beträffande muddringar och
sedimentspill uppfylls.
Som jag nämnde inledningsvis anser regeringen att
beredningen har visat att det inte finns något hinder
mot ett bifallsbeslut i ärendet enligt
naturresurslagen.
Då nu även prövningen i vattenlagsärendet har
visat att de av Vattendomstolen föreslagna
förutsättningarna kan uppfyllas ser jag inga
återstående hinder för att regeringen fattar beslut
om att tillåta att Öresundsförbindelsen uppförs.
Beredningen av ärendet inom Miljödepartementet
är dock icke slutförd. Den kommer att avslutas
under de närmaste dagarna. Regeringen kommer
att fatta beslut i nästa vecka.
Som jag redovisade för riksdagen den 20 januari
kan det i regeringen komma att föreligga delade
meningar. Dessa torde då kunna föras tillbaka till
de olika åsikter i grundfrågan som kom till uttryck
vid riksdagens ställningstagande till avtalet med
Danmark i maj 1991.
Därmed slutförs den utomordentligt omfattande
prövning av Öresundsförbindelsen som har gjorts
av regeringen. Genom de hårda miljökrav som har
ställts på konsortiet har regeringen åstadkommit en
miljöoptimering av Öresundsförbindelsen som det
inte torde finnas någon internationell motsvarighet
till.
Förändringarna i utformningen av förbindelsen i
jämförelse med det projekt som redovisades för
riksdagen våren 1991 är betydande. Detta är en
direkt följd av de hårda miljökrav som regeringen
successivt har ställt.