Herr talman! Jag vill inleda med att säga att det här handlar om att vi har en oenighet om formerna för hur riksdagens EU-arbete ska genomföras. Vi har ingen oenighet när det gäller vikten av ett mycket djupare och bredare engagemang i EU-frågorna. Jag och vi socialdemokrater är helt eniga om att detta är oerhört viktigt. Engagemanget, intresset och förmågan att föra in EU-frågorna i utskottets arbete är någonting som redan i dag är möjligt. Vi kan också konstatera att det är betydande skillnader mellan utskottens förmågor att göra detta.
Det handlar om att vi faktiskt ska fatta ett beslut om att göra ändringar i riksdagsordningen, ett beslut där det krävs antingen att vi har en tre fjärdedels majoritet eller att vi har två likalydande beslut med ett mellanliggande val. Det handlar om spelreglerna för riksdagens arbete. Det har tidigare varit så att vi har strävat efter att nå enighet i dessa frågor. Det handlar om formerna, och om detta borde vi kunna vara överens.
Vi har från vår sida tagit initiativ, gentemot majoritetsföreträdarna, till att på nytt ta upp en diskussion genom att få ett mycket mer genomarbetat, mer genomtänkt förslag, men det har mötts med kalla handen.
Vi har gjort det därför att vi vill utveckla, förbättra, EU-arbetet. Vi vill skapa förutsättningar för en bredare och mycket djupare debatt där vi verkligen tar vara på de möjligheter som finns i EU-medlemskapet.
Men varför, Henrik von Sydow, vill ni genomföra ett illa förberett och dåligt genomarbetat förslag? Vilka är argumenten för detta? Det är ju ingen, om man läser debatten från i våras, som tycker att detta är ett bra förslag.