Herr talman! Vad gäller detta med att sluta upp bakom stora ord och att tala om något som vi alla eftersträvar - ett mer aktivt och mer engagerat parlament och en mer aktiv och mer engagerad riksdag - är det lätt att sluta upp bakom de orden. Men man måste kunna redovisa förslag som för det framåt, som åstadkommer detta. Där, återigen, har det varit en brist på förslag från Socialdemokraternas sida. Det är bara att titta på dokumenten. Det finns inga konkreta förslag.
Sedan kan jag bara återigen stryka under att det väl är få processer i det här riksdagshuset som har en så lång historik, som har behandlats så många gånger och som är så väl förankrade som just denna process med riksdagskommitté, med riksdagsstyrelse och med flera rundor i riksdagsgruppen. Talet om att det när det gäller processen bakåt är oförberett är det svårt att ställa sig bakom. Tvärtom är väl detta ett exempel på just en väldigt lång utredning och en väldigt lång beredning av dessa frågor.
Jag tror att vi har olika perspektiv, att vi ser olika på detta. Jag tycker att det när det gäller det här förslaget är alldeles utmärkt, att det är bra och en styrka, att riksdagen nu får debattera grön- och vitböcker och andra strategiska dokument. Det är en styrka för Sveriges röst i Europa om vi har ett parlament, en riksdag, som har tagit ställning till synpunkter och som har diskuterat detta. Det tror jag inte försvagar den svenska rösten i Europa, utan tvärtom stärker och vitaliserar det den och gör besluten bättre förberedda och bättre förankrade. Det kan i flera fall vara argument för den svenska regeringen i Europasamarbetet.
Kanske har vi skilda synsätt. Kanske är det så att föreställningen finns att Europadebatten ska föras av regeringen och regeringens tjänstemän, medan många andra eftersträvar just en bredare debatt och att riksdagen engageras och involveras mycket mer.