Fru talman! Eva Arvidsson hänvisar till regerings-
förklaringen, där Ingvar Carlsson, mycket riktigt, i
ord tog upp kampen mot den ekonomiska brottslighe-
ten. Men i handling har det inte hänt någonting. I
handling har man skurit ner på skattemyndigheterna,
tullväsendet och nu också kronofogdemyndigheterna.
Är det acceptabelt att 57 miljarder ligger och
skvalpar? Tyder det på att det finns möjlighet att kapa
ytterligare resurser? Inom Vänsterpartiet tycker vi att
den möjligheten inte finns. Visst kan man med hjälp
av ett förenklat delgivningsförfarande och ett enhet-
ligt löneexekutionssystem minska arbetsbelastningen
en aning, men inte särskilt mycket när det gäller att
komma åt de 57 miljarder som ligger ute.
De 71 miljoner som vi vill tillföra ser vi inte heller
som några droppar i havet. Vi tror inte heller att man
kan informera bort den ekonomiska brottsligheten.
Det tyder på en viss naivitet när man tar upp sådana
argument när vi nu diskuterar handfasta saker som
anslag till kronofogdemyndigheterna.
Jag vill också påpeka att det bara är Vänsterpartiet
som har motionerat om att såväl skattemyndigheterna
och tullväsendet som kronofogdemyndigheterna skall
slippa neddragningar. Där skall vi inte behöva pruta.
Jag vill också ställa en annan fråga: Är det rätt
ordning att man, innan ett program har antagits,
monterar ner de verksamheter som finns och som
skall garantera dessa saker? Är det inte att ta det i litet
fel ordning?