Fru talman! De neddragningar som görs innebär
att man bit för bit monterar ner dessa system. Jag
återkommer till min fråga: Är det acceptabelt att 57
miljarder ligger och skvalpar? Kan man, när man har
vetskap om dessa 57 miljarder, verkligen plocka bort
tjänster inom den här sektorn?
Eva Arvidsson hänvisar till RSV:s ADB-stöd. Jag
har jobbat inom skatteförvaltningen ett antal år. Jag
kommer ihåg hur det var i slutet av 70-talet. Man
hänvisade till att alla neddragningar av personalen
skulle kompenseras med ADB-stöd. Vad blev det av
det? Jo, platt intet!
Jag kan se att från 1978, 1979 och fram till 1990,
1991 har man faktiskt varje år kommit åt mindre och
mindre genom de här ADB-systemen. Det går alltså
inte att med hjälp av ADB-system lösa de här pro-
blemen, när det behövs personella resurser. Datorerna
springer inte ut och jagar folk och driver in pengarna,
det måste människor göra.
En annan siffra som är intressant är förhållandet
1-10. Accepterar inte ni den siffran, som faktiskt är
gängse ute hos alla experter, att varje insatt krona
inom de här sektorerna ger 10 kr tillbaka? I så fall är
varje neddragning också en minskning av statens
intäkter i förhållandet 1-10. Det innebär att staten, om
man nu drar in de här 71 miljonerna, faktiskt förlorar
710 miljoner. Min fråga är: Gäller inte siffran 1-10
för socialdemokraterna?