Fru talman! Lagutskottets betänkande 1994/95 nr
23 behandlar bl.a. anslagsärenden till Kronofogde-
myndigheterna. Utskottet behandlar regeringens för-
slag till anslag för budgetåret 1995/96 och anslag till
förrättningskostnader men också inriktningen av be-
sparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för
1997/98, vilka har förordats av regeringen.
Ett antal motioner behandlas också i betänkandet.
Jag tänker främst ta upp de moderata motionsyrkan-
dena. Jag vill först ge en bakgrund till yrkandena och
till reservationerna.
Våren 1993 behandlade riksdagen i samband med
anslagsprövningen den övergripande målsättningen
för exekutionsväsendet budgetåret 1993/94 fram till
1995/96.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkstäl-
lande myndighet skulle vara att på uppdrag av borge-
närer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte
kan regleras på frivillig väg. Utskottet menade även
att kronofogdemyndigheterna genom förebyggande
åtgärder skall verka för att betalningsförpliktelser och
annat som kunde bli föremål för verkställighet full-
görs i rätt tid och i rätt ordning. Krav på skyndsam
handläggning och på hög kvalitet ställdes också.
Fru talman! Man instämde även i Riksskattever-
kets antagande om att arbetsbelastningen skulle vara
fortsatt mycket hög vid kronofogdemyndigheten -
även om konjunktur och sysselsättning utvecklades
positivt. Utskottet delade regeringens mening att det
var nödvändigt med en tillfällig resursförstärkning,
och 25 miljoner kronor tillfördes myndigheten. I
första hand ville man komma till rätta med balanserna
på fastighetsförsäljningssidan, men man ville också
förbättra och återställa kvaliteten i arbetet med in-
drivning av skatter och avgifter. 36 miljoner tillfördes
också för arbetet med de ärenden som den då nya
skuldsaneringslagen skulle komma att medföra.
En väl fungerande beskattnings- och indrivnings-
verksamhet har den allra största betydelse för sam-
hällsekonomin och för att de offentliga finanserna
skall utvecklas på det sätt som är önskvärt. Med hän-
syn till att de resurser som anslås till kronofogde-
myndigheterna ger ett så tydligt resultat, genom bl.a.
indrivningen, är det anmärkningsvärt att regeringen
föreslår kraftiga neddragningar av de resurserna.
Fru talman! Detta är bakgrunden till att vi från
Moderata samlingspartiets sida inte anser det vara
möjligt att genomföra de stora besparingar som rege-
ringen och utskottet föreslår. Vi har genom omdispo-
neringar i det totala budgetarbetet undantagit vissa för
samhället mycket viktiga områden från besparingar
och i stället lagt besparingarna på andra områden, där
vi anser att de gör mindre skada.
Den verksamhet som bedrivs inom exekutionsvä-
sendet är mycket viktig, inte minst för ekobrottsbe-
kämpningen. Man bör kunna driva in både allmänna
och enskilda fordringar, och det är då mycket viktigt
att myndigheten kan handla snabbt. Det kan den bara
göra om kronofogdemyndigheten ges möjlighet att
minska balanserna och effektivisera den indrivning
som har samband med just ekobrottsligheten.
Fru talman! Vi anser därför att 80 miljoner utöver
regeringens förslag bör tillföras budgeten för
1995/96. Ändå kan man göra en viss besparing, ge-
nom att upphäva beslutet om skuldsaneringslagen.
Lagen trädde i kraft den 1 juli 1994, och under andra
halvåret 1994 hade 2 801 ärenden rörande skuldsane-
ring inkommit. Mer än hälften hade avslagits redan
före årsskiftet. Bara tolv beslut om skuldsanering togs
under 1994. Detta gjorde också att varje skuldsane-
ring kostade 2 miljoner kronor - en summa som vi
från Moderata samlingspartiet icke kan anse vara
acceptabel i dagens läge. Det finns alltså skäl i att
ifrågasätta det rimliga i att dessa kostnader skall be-
lasta skattebetalarna, speciellt därför att en hel del av
de personer som befriats från sina skulder ofta har
misskött sin ekonomi.
Ett annat, men tungt vägande, skäl för vår upp-
fattning är att skuldsaneringslagen har fått alltför
långtgående följder för borgensmän. Den som blir
föremål för skuldsanering befrias efter fem år från alla
sina skulder, men skuldsaneringsbeslutet påverkar
inte borgenärens rätt mot borgensman. För att förenk-
la det kan jag ta ett exempel.
En släkting ställer upp som borgensman. Det är ett
mycket vanligt förfarande, då man vill hjälpa sina
barn, nära anhöriga eller bekanta. Man skriver ofta på
utan att veta så mycket om de verkliga följderna.
Genom skuldsaneringen kan den som har satt sig i
skuld befrias, men borgensmannen blir aldrig betal-
ningsfri. Han eller hon får göra sig av med sina till-
gångar och har alltid en skuld. Vi anser från Moderata
samlingspartiet att detta är helt oacceptabelt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1,
mom. 1. I det fall denna reservation vinner bifall
yrkar jag bifall även till reservation 2, mom. 2 - detta
av penningskäl. I det fall reservation 1 avslås yrkar
jag bifall till reservation 3, mom. 2.