Herr talman! Frågan angående förhandlingarna
med Advokatsamfundet har jag ställt i kammaren. Jag
förväntade mig att de som besvarade frågan visste
något om detta. Det resulterade, som jag sade, i den
röra som uppstod efter att brottmålstaxan sänktes till
850 kronor. Om detta kan man prata väldigt mycket.
Över till frågan om de 99 miljonerna och de övre
inkomstgränserna. Rätten till biträde i vissa invandra-
rärenden är redan väldigt begränsad, och antalet mål
har ju minskat betydligt. Jag tror inte att det kan röra
sig om några stora summor, för grundutredningen
måste vara bra. Den får inte försämras.
Förslaget om en sänkning av den övre inkomst-
gränsen från 7 till 4 basbelopp skulle innebära att bara
de riktigt rika och de riktigt fattiga skulle ha råd att
anlita advokat. Men 1992 var besparingarna 15 miljo-
ner på tolv månader. Det skulle blir drygt 22 miljoner
på 18 månader. Om man gör en uppräkning med någ-
ra miljoner hamnar man långt ifrån de 99 miljonerna.
Återbetalningsskyldigheten i brottmål skall skär-
pas. Ja, vi vet att av samtliga böter som utdöms, flyter
95 % in. När det gäller böter utdömda i domstol är det
90 %. Då finns det anledning att anta att dömda i
brottmål också betalar i stor utsträckning, kanske i
större utsträckning än vi tror. Naturligtvis finns det
långtidsdömda, men de brukar sällan ha några till-
gångar, så där tror jag inte heller att det finns några
miljoner att hämta.
Jag har nämnt grundavgiften, men den frågan kan
jag återkomma till.