Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2, vilket jag glömde när jag höll mitt huvudanförande.
Till Karin Rågsjö och Vänsterpartiet har jag en fråga. Jag skulle egentligen kunna formulera den så kort som: Är pappor viktiga för sina barn? Men innan jag ger Karin Rågsjö möjlighet att svara på frågan vill jag säga att jag är glad att vi har kommit så långt i Sverige i synen på föräldraskap att vi i väldigt stora delar behandlar och ser på mammor och pappor som lika mycket föräldrar. Det har tagit ganska lång tid. Även om vi har en föräldraförsäkring som är unik i världen och som, från att den infördes på 70-talet, har gjort att mammor och pappor har lika rätt att vara föräldralediga. Lagstiftningen är i huvudsak helt lika, därför att vi ser mammor och pappor som lika mycket föräldrar.
När vi debatterar mycket av familjepolitiken pratar vi om föräldrar och menar då både mammor och pappor på lika villkor. Vi vet att det finns ojämställdhet. Vi vet att det ser olika ut. Och vi debatterar många gånger hur vi ska förmå mammor och pappor att ta lika stort ansvar.
Vår utgångspunkt från Kristdemokraterna, när vi pratar utifrån att pappor och mammor är lika viktiga för sina barn, är att barnen behöver båda föräldrarna. Barnen behöver sin pappa lika mycket som sin mamma. Barnen mår bra av att pappor ta ut mer föräldraledighet. Vuxenrelationen mår också bra av det. Framför allt mår barnen bra av att ha en nära och tät relation med båda sina föräldrar. Men här är Vänsterpartiet berett att säga att pappor över huvud taget inte behövs. Därför frågan: Är pappor viktiga för sina barn?