Herr talman! Jag var tvungen att ställa frågan eftersom Barbro Westerholm i sitt anförande beskrev vad som händer annars. Det förutsätter att det finns någon som är spermiebärare inblandad, men kvinnor kan lura sig till att bli gravida med någon som kanske inte är medveten om det.
Men bortsett från sådana situationer, vad är då statens ansvar? Jo, det är att försöka fastställa faderskapet just för att skydda barnet. Barnet ska ha rätt till sina föräldrar och till att få veta vem den andra föräldern är. Det är det som är angivet i barnkonventionen. Den här lagstiftningen fråntar barnet den rättigheten.
Vårt ansvar som lagstiftare är att skydda den som inte kan skydda sig själv. I det här fallet handlar det om barnen. Kvinnorna kan alltid ta sakerna i egna händer. Men att göra norm och lag av det som fungerar dåligt är inte det sätt som jag menar att vi ska bedriva lagstiftning på i det här landet.
Vi vet sedan tidigare att det skiljer sig ganska mycket mellan kristdemokrater och liberaler i synen på kvotering. Liberalerna för många gånger fram att föräldraförsäkringen bör kvoteras mer därför att mammor och pappor ska vara hemma lika mycket. Jag har många gånger misstänkt att det här handlar mer om synen på att kvinnor ska skyddas från att föräldraskapet ska bli en kvinnofälla.
Vi kristdemokrater menar att det viktigt att båda föräldrarna är närvarande för att bygga en relation till barnet för att det är vad barnet behöver. Barnet behöver både sin mamma och sin pappa. Det gäller inte bara föräldraförsäkringen utan det gäller all lagstiftning, inte minst denna.
Så min andra fråga till Liberalerna är: Varför vill ni ha kvoterad föräldraförsäkring, om pappan från början kan fråntas barnet?