Herr talman! Det här är en lagstiftning som är väl genomtänkt. Det kommer inte bara att ske assisterade befruktningar runt om i landet, utan här görs det, precis som för par, en grundlig genomgång. Vi har en stark adoptionslagstiftning i Sverige som också förutsätter en grundlig genomgång för att lyfta fram barnets rätt. Så kommer även att ske i de här fallen.
Emma Henriksson lyfter upp fall som utsatta barn, barn i vårdnadstvister, barn som skadas och barn som inte får den vård och omsorg de behöver, men det är helt annan lagstiftning och helt andra förutsättningar, som vi också ska diskutera, när det gäller barns utsatthet i Sverige. Det ska vi inte blanda in i den här diskussionen. Vi har en annan lagstiftning och en annan diskussion rörande de frågorna, och självklart ska vi sätta barnet i fokus även där.
Här handlar det om att bejaka en verklighet som har förändrats. Sverige är nu sist ut i den här delen av Europa med att ha den här moderna lagstiftningen. Verkligheten har visat att kvinnorna reser till andra länder i stället, och då om något blir ju barnen utsatta. De som växer upp i dag i Sverige är utsatta.
Vi har inte alla svar på frågorna om hur barnen kommer att uppleva det här om några år. Därför är både den forskning och den utvärdering som vi är överens om nu ska komma mycket viktiga att följa. Men blanda inte ihop detta med andra barn som är utsatta och lever i andra relationer som inte hänger ihop med den här lagstiftningen.
Normen är fortsatt att de flesta föds i parrelationer där det finns en man, en kvinna och ett barn. Men det finns också andra familjebildningar, och dem bejakar vi nu. Vi i Sveriges riksdag ser dem.