Herr talman! Lena Hallengren frågar om kritiken mot Kyotoprotokollet. Jag kan tänka mig att det har varit en utvecklingsfråga; man funderar på om Kyotoprotokollet verkligen har varit det absolut bästa sättet att arbeta. Jag tycker att man ska respektera att det inte alltid har varit enkelt att veta åt vilket håll vi ska gå. Det tror jag vi ska respektera när det gäller all politik. Vi har inte alltid tyckt som ni har tyckt. Ni har utvecklats åt något håll i alla fall, och vi får se vad som händer nu när ni får en ny partiledare.
När det gäller de tre förslagen i kammaren vill jag återigen hänvisa till det arbete som vi just nu lägger ned för att kunna presentera ett helhetsgrepp, en klimatproposition som omfattar alla de frågor som vi behöver ta tag i. Vi behöver verkligen lägga tid på det, och det handlar om inställningen till politikerrollen. Vi tror inte att vi har alla svar. Vi har en väldigt ödmjuk inställning. Vi vågar inte säga att vi exakt vet vad som är rätt och fel i alla frågor och svar, och det är jag rätt nöjd med. Jag skulle inte vilja vara en politiker som går ut och försöker hitta politiska lösningar på allt, utan vi tror på forskning, på utveckling och på teknik. Vi ser hur det civila samhället stiger fram och försöker rädda världen. Det vill vi bejaka.