Fru talman! När man lyssnar på Jan Ericson blir man lite förvånad över att han slår sig för bröstet för att allt är så bra. Jan Ericson var inne på detta med ansvarstagande parter och att man på något sätt har sett till att detta skulle skötas av arbetsmarknadens parter själva.
En av de första saker som regeringen gjorde var att attackera a-kassan. Ska man ha en balans på arbetsmarknaden måste parterna vara något så när jämnstarka. Att genom politiska beslut försvaga den ena parten är inte att ta ansvar för den svenska modellen. Det är märkligt att man inte ser det själv. Man beskyller oss för att ta politiska beslut som tar ansvar från parterna när man själv har gjort det från första början. Det skapar en tydlig obalans som består. Det är därför man diskuterar dessa saker. Om det inte går att balansera upp det på arbetsmarknaden mellan två jämnstarka parter blir det lagstiftning. Det har vi varit tydliga med och det sade jag i talarstolen också. Löser det sig inte är vi beredda att ta lagstiftningsvägen när det gäller till exempel heltidsfrågorna.
Att man gynnar ovissa anställningar - tidsbegränsade anställningar och sådana som är osäkra för de anställda - är också ett politiskt beslut som påverkar maktbalansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Det är ett beslut som regeringen har tagit.
Det är symtomatiskt för regeringen att man tar dessa beslut utan att erkänna att man stör jämvikten på arbetsmarknaden. Man ser det inte detta utan tycker att det är något som är naturligt.
När det gäller deltidsanställningarna publicerades en undersökning från Arbetsförmedlingen i DN i förra veckan som visade att deltidsanställningarna ökar. Det går att kontrollera om Jan Ericson ifrågasätter den uppgiften.