Herr talman! Jag tyckte också att Vänsterpartiets reservationer var lite malplacerade med anledning av just det här ärendet, men jag kunde inte låta bli att ge några synpunkter som egentligen inte hör till ärendet som sådant. Eftersom Vänsterpartiet har reserverat sig mot just de centrala strukturella besluten när det gäller Riksbankens ställning kunde jag inte låta bli att säga någonting om detta.
Det som är den centrala teoretiska grunden för att ha
ett
övergripande mål för penningpolitiken är att undvika målkonflikter. Det finns ett antal underliggande principer och syften med detta också, men det är det huvudsakliga för att skapa en trovärdighet kring den penningpolitik som finns. Varje ny målkonflikt innebär minskad trovärdighet för penningpolitiken och penningpolitikens inriktning.
Om man tar paret sysselsättning-produktivitetsutveckling vet alla att det är två motstridiga krafter. Om man ska prioritera sysselsättning högre än produktivitetsutveckling innebär det att man i vissa situationer ska motverka produktivitetsutvecklingen, investeringar i nya och effektivare produktionstekniker i näringslivet för att upprätthålla en hög sysselsättning. Det innebär enligt min uppfattning också allvarliga konsekvenser för den ekonomiska tillväxten. Den typen av målkonflikter skapar en osäkerhet kring penningpolitikens mål.
Därför är just ifrågasättandet av ramverket också en osäkerhetsfaktor som jag tror att ni tillsammans med era kamrater på vänstersidan, med de andra partierna, måste lösa upp inför den kommande valrörelsen likaväl som ni har försökt att diskutera en gemensam linje kring det finanspolitiska ramverket.