Herr talman! Carl B Hamilton från Folkpartiet, som sitter i finansutskottet, sade efter eurodebatten att det nog var dags att hissa pestflagg över Sverige. Jag tror att han har fått äta upp de orden ett antal gånger.
Om vi hade haft euron i Sverige i dag hade vi inte kunnat läsa i tidningen, i Expressen till exempel, om hur den svenska kronan räddat tiotusentals jobb. Vi hade inte heller kunnat se hur finska företag som har verksamhet i både Sverige och Finland valt att förlägga sin verksamhet till Sverige, eftersom man tjänar på det exportmässigt. Vi hade inte heller kunnat stå här och tala om vilken betydelse vår riksbanks räntesänkningar haft för att stimulera den svenska ekonomin. Om vi inte hade haft vår egen riksbank hade vi haft behov av mycket större finanspolitiska stimulanser.
Det är rätt självklart att Riksbanken har lättare att anpassa penningpolitiken till ett lands behov än att göra en sammanvägning av ett stort antal länders behov. Då är det också mycket svårare att få räntan perfekt för något land. Det är som att ha centralvärme i villor i EU men bara en termostat, placerad i Frankfurt. Risken är då att det blir alldeles för varmt i Spanien och alldeles för kallt i Finland, medan det fortfarande är ganska behagligt i Frankfurt. Det har vi nu sluppit. Det ska vi nog vara rätt glada för.
Herr talman! Dessutom har den svenska riksbanken gjort stora vinster under den här perioden. Det är pengar som vi kan använda till vår välfärd. Det hade inte heller varit möjligt om vi hade varit med i EMU.
Den här finanskrisen borde även egentligen ha visat sådana som Carl B Hamilton och andra euroförespråkare att det kanske kan vara rätt bra att ha många olika verktyg i sin låda, där bland annat räntepolitiken är en väsentlig del. Men visst: Vår riksbank har också gjort mycket annat under den här tiden för att på olika sätt ta ansvar i finanskrisen.
Riksbanken i Sverige sägs vara den mest öppna i världen. Det är en enorm fördel. Protokollen från direktionens möten blir offentliga efter två veckor i Sverige, om jag kommer ihåg rätt. Det ger självklart utrymme för offentlig debatt om räntepolitiken. I ECB, den europeiska centralbanken, är samma beslut hemliga i 30 år. ECB har också formellt klagat i Sverige över denna rest av demokrati i vår riksbank. Man kräver att den ska vara mer sluten. Riksbanken har också agerat mycket öppet under hela krisförloppet, vilket de ska ha en eloge för.
Finansutskottet har i sin utvärdering framfört välförtjänt beröm till Riksbanken. Men man är inte enbart jublande. Det finns också anledning till kritik. Bland annat har de underskattat både uppgången och nedgången i ekonomin och produktivitetsutvecklingen. Man kritiserar också att Riksbanken höjde räntan så sent som i september, trots att redan då och under lång tid före alla tecken fanns på en konjunkturavmattning.
Det här visar enligt vår uppfattning att den nuvarande utformningen av penningpolitiken är rätt problematisk. Under den nuvarande penningpolitiska regimen med rörlig växelkurs har Riksbanken i normalfallet huvudansvaret för stabiliseringspolitiken. Problemet blir att en penningpolitik som enbart vägleds av ett inflationsmål saknar mekanismer för att stabilisera ekonomin kring fullt resursutnyttjande. Det kan uppkomma lägen där utvecklingen i den reala ekonomin motiverar en annan penningpolitik än den som följer av strikt tillämpning av inflationsmålet. Det framgick med all önskvärd tydlighet i inledningen av finanskrisen, alltså av de beslut Riksbanken fattade förra sommaren och i september. Hade man haft ett komplementärt mål, till exempel om sysselsättning eller bnp-tillväxt, hade inte dessa beslut tagits.
Herr talman! Vänsterpartiet är mycket positivt till att man utvärderar penningpolitiken och att vi för den här debatten. Men vi har en annan uppfattning och menar att det är riksbanksfullmäktige som ska fatta de penningpolitiska besluten. Vi vill ha en demokratisk styrning av de besluten.
Vi delar inte heller teorin om jämviktsarbetslöshet, som den här regimen bygger på. Vi menar på att det inte finns några empiriska belägg för den teorin och att det inte heller finns något naturligt förhållande innebärande att ekonomin skulle sträva efter en viss arbetslöshet. Vi menar också på att det har framkommit med önskvärd tydlighet att vår sysselsättning är betydligt lägre och arbetslösheten betydligt högre sedan vi infört den här regimen. Därför har vi valt att reservera oss. Vi vill också att det ska finnas ett komplementärt mål till inflationsmålet eller att sysselsättningen ska vara överordnad inflationsbekämpningen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.