Herr talman! När vi anslöt oss till EU anslöt vi oss också till den penningpolitiska regimen och steg ett och steg två i EMU. Vi har steg tre kvar. Vi har inget juridiskt bindande undantag från det steget, men vi är fortfarande inte där. Vänsterpartiet vill gärna se att riksdagen formellt ansöker om ett juridiskt bindande undantag, men det har till exempel Moderaterna röstat emot varenda gång. Man respekterar inte demokratiskt fattade beslut.
Vi har redan dubbelkommando i svensk ekonomisk politik i dag i och med att vi har ett ensidigt inflationsmål. I förarbetena till riksbankslagen står det till och med att Riksbanken ska motarbeta högre sysselsättning om den står i strid med inflationsmålet. Det har också hänt, vilket Lars Elinderson är mycket väl medveten om.
För Vänsterpartiet är målet om full sysselsättning överordnat andra ekonomiska mål. Vi menar att hög arbetslöshet och låg sysselsättning är långt mycket dyrare samhällsekonomiskt än en högre inflation. Vi som sitter i finansutskottet vet också att det finns ingen forskning som visar att låg inflation, alltså på 1-2 procent, leder till högre tillväxt, snarare tvärtom. Den forskning som finns på området visar till exempel att länder med medelhög inflation har högre tillväxtutveckling än länder med låg inflation. De var till och med sämre än de med högre inflation på 8-10 procent.
Det finns alltså en viss problematik i Lars Elindersons kritik av Vänsterpartiet. Jag tycker att det är bra att vi debatterar frågan. Sedan vet också Lars Elinderson att även jag framförde en eloge till Riksbanken för deras snabba och öppna agerande under krisen.
Det är inte Riksbanken i sig som ska ta åt sig av kritiken, utan det är ju de politiska besluten som ska kritiseras så klart.