Fru talman! Arbetstidskommittén avlämnade sitt
slutbetänkande i september 1996. Rimligen borde
tiden sedan dess ha räckt för att regeringen skulle
kunna lägga fram den proposition om arbetstiden som
hade aviserats till denna vår. Men det är tydligt att
regeringen är splittrad i denna fråga. Eller också är
det av rent valtaktiska skäl som man inte vågar sätta
ned foten nu.
Ganska skickligt har regeringen lyckats undvika
att göra några utfästelser om en generell arbetstids-
förkortning, samtidigt som man fortsätter att inge
många människor förhoppningen om att de skall få
kortare arbetstid utan att det kostar någonting. För
visst finns det de som hoppas få jobba mindre, samti-
digt som väldigt många ser detta som ett överväldi-
gande hot mot familjens ekonomi.
Sveriges problem är inte att vi jobbar för mycket
utan för litet. Sysselsättningen måste höjas om ekva-
tionen skall gå ihop på sikt. Inga Perssonpengar i
världen kan rädda välfärden om Sverige plötsligt
skulle sänka sin produktion av varor och tjänster med
bortåt 20 % som vissa partier drömmer om. Redan nu
har Sverige en internationellt sett mycket låg faktisk
arbetstid. De flesta ekonomer finner ett klart samband
mellan längre arbetstid, lägre arbetslöshet och högre
välstånd.
Arbetstidskommittén gjorde en grundlig genom-
gång av vetenskap, praktiska försök och internationel-
la förhållanden. Den kom fram till att det inte finns
någonting som tyder på att en generell arbetstidsför-
kortning eller ett ännu lägre övertidstak skulle skapa
fler jobb. Snarare kommer det att slå ut många företag
i den internationella konkurrensen eller driva dem
från Sverige. Påståenden från Vänsterpartiet och
Miljöpartiet att kortare arbetstid för männen i indust-
rin skulle skapa fler arbeten för kvinnor i den offent-
liga sektorn är rent nonsens.
Eftersom Moderata samlingspartiet levde i tron att
det skulle komma en proposition om arbetstider nu i
vår skrev vi ingen parti- eller kommittémotion i denna
viktiga fråga under den allmänna motionstiden. Det
känns litet naket just nu. Som tur är har vi två enskil-
da motioner från två moderata bröder, Per Bill och
Sten Tolgfors. De innehåller kloka tankar och vi har
nu reserverat oss till förmån för deras motioner.
Alla, t.o.m. statsminister Göran Persson, talar nu-
mera om vikten av att avreglera den svenska arbets-
marknaden. Och det är just avregleringsperspektivet
som Bill och Tolgfors tar upp. De framhåller med
rätta att arbetsmarknaden inte styrs av andra grund-
läggande förutsättningar än andra marknader. Gör
man en resurs dyr eller svåråtkomlig, t.ex. genom
omfattande regleringar, så kommer efterfrågan på den
resursen att minska. Detta gäller naturligtvis även
efterfrågan på arbetskraft.
I stället för att införa nya kostsamma regleringar
anser vi moderater att det är dags att skrota arbetstids-
lagen som är otidsenlig och innehåller en rad hinder
för arbete och företagande. De grundläggande regler
som behövs till skydd för människors liv och hälsa
finns i arbetsmiljölagen. Därutöver bör anställnings-
förhållandena regleras genom avtal. Kollektivavtalen
har sin givna plats, men det skall också öppnas en
möjlighet för varje arbetstagare att själv träffa avtal
med sin arbetsgivare inom ramen för eller vid sidan
av gällande kollektivavtal.
Vissa av de beslut om arbetsmarknadens avregle-
ringar som måste fattas den närmaste tiden måste
föregås eller kompletteras av en avreglering på euro-
peisk nivå. När det gäller arbetstidsbestämmelser är
Sverige bundet av EG-direktivet om arbetstider. Sve-
rige har emellertid som vanligt ängsligt övertolkat de
krav som direktivet ställer på medlemsländerna.
Arbetstidskommittén hade i uppdrag att undersöka
på vilket sätt flexibla arbetstidsregler skulle kunna
införas i svensk lagstiftning. Tyvärr innebär majorite-
tens förslag att man tar direktivet rakt upp och ned
och lagrar det ovanpå vårt redan befintliga regelsys-
tem. Om kommitténs förslag genomförs blir resultatet
snarare mindre flexibilitet än mer. Den prioriterade
uppgiften för majoriteten blev att stärka incitamenten
för att sluta kollektivavtal. Vi moderater är mycket
kritiska mot att incitament för företagande och nyan-
ställningar helt saknas.
Föreställningen att mängden arbete är begränsad
och bör ransoneras har inget stöd i vare sig teori eller
historiska fakta. Det finns inget stöd för teorierna om
att en generell arbetstidsförkortning skulle generera
fler jobb. Företagen måste i stället kunna utvecklas
och växa för att fler människor skall få jobb i Sverige.
Arbetslösheten kan varaktigt pressas ned endast ge-
nom ökad ekonomisk aktivitet i vårt land.
Moderata samlingspartiet kommer aldrig att ac-
ceptera en i lag bestämd generell arbetstidsförkort-
ning. Att dela på arbetslösheten - det vore den slutli-
ga kapitulationen inför de problem som Sverige brot-
tas med.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till re-
servation nr 5.